Aftonbladet – 24 januari 1839, sida 2

FRÅGAN OM EXPORTTULLENS UPPHAFVANDE PÅ STÅNGJERNAf officiella bladet underrättas vi, att en ansökning å Brukssocietetens vägnar blifvit af dess fullmäktige i Jernkontoret ingifven till regeringen, deruti fullmäktige i underdånighet anhållit om upphäfvandet af den närvarande exporttullen och öfriga afgifter vid utförsel af jern och manufaktursmide, samt att nedsättning jemväl måtte beredas uti de å utrikes orter för Svenskt jern fastställda införselsafgifter. Att den sednare punkten i denna ansökning skulle vara en ren fördel såväl för vår bruksnäring, som för det allmänna, faller så af sig sjelf, att det ej behöfver någon förklaring; framgången deraf kommer sannolikt endast an på dels den skicklighet, hvarmed våra diplomater å utländsk ort förmå bedrifva saken, dels hvilka fördelar vi i reciprocitets väg kunna bjuda i stället. Men äfven den förra delen af ansökningen, eller att exporttullen på stångjern här må upphöra, är en af de billigaste önskningar, som den Svenska näringsidkaren kan framställa. Att den kan beviljas utan något deficit för statskassan, derför lemnar det betydliga öfverskott, som tullinkomsterna alla de sednare åren gifvit utölver hvad Ständerna beräknade, en säker borgen; men ett vida närmare och ännu mera talande skäl är, att när man beräknar, huru mycket staten redan har förtjenat på hvarje jernstång, ifrån det ögonblick, då den i form af malm upptogs ur grufvan och under de flere förvandlingar den genomgått innan den kommit på vågen, så har väl ingen ett mera rättvist anspråk att befrias från en skatt, äfven för rättigheten att föra på verldsmarknaden den vara, af hvilken landet skall hemta sin största tillgång i byteshandeln med främmande nationer. Det är visserligen icke för mycket sagdt, att redan afgifterna vid sjelfva tillverkningen, när malmören, tiondetackjern, hammarskatt och derjemte bevillningar och andra utskylder på sjelfva egendomarne sammanräknas, ofta uppgå till 435 å 20 procent af varans brutto-värde. — Endast en omständighet önska vi bruksägarne, om de vinna sin sak, icke må förglömma: nemligen att det icke är blott för dem som denna indring såsom ett menopol eller undantagslag vore påkallad, och att de å sin sida måtte eftersifva något af sitt stränga yrkande på absolut förbud emot tackjernsexporten eller på en tull