Aftonbladet – 24 januari 1839, sida 1

VV fö tat OOTUNINSEN,. Så kan ingen tvekan äga rum i afseende på lämpligheten att hindra honom i fortsättningen af hans imflammatoriska tal till menigheterna. Denne agitator är icke en bortdunstande demagog eller en samvetslös skurk, såsom somlige trott; han är hvarken Charltist, Radikal eller (fastän OConnel i Irland och Whigs och aförnuftiga radikaler, i England påstått det) ett verktyg åt Tories,. Hr Stephens synes verkligen icke hafva nägot politiskt ändamål i sigte, utan handla af ett slags filantropiskt vansinne. Lifligt sympathiserande med det arbetande folket, bland hvilket han lefver, och okunnig om rätta sättet att förbättra dess belägenhet, har han uppmuntrat det att vänta hjelp af medel, hvilka afgjordt skulle öka dess nöd eller göra dess undergång säker. Då arbetslönerna äro låga, och det gamla systemet att understödja de fattige håller på att förändras, så uppmanar Hr Stephens, om vi få tro vittnesmålen, de massor, som samlas kring honom, att sätta sig emot lagarne och utkräfva hämnd på deras verkställare. Hågen att följa hans råd tros vara ganska allmän bland arbetande klassen i Lancashire och Yorkshire; och bevis förefinnas, att pikar och andra vapen nyligen blifvit upphandlade i stora qvantiteter. Hr Stephens proklamerar, att motstånd mot förtryckarens lag bjudes af Guds ord; och en icke ringa del af det inflytande, han vunnit, måste tillskrifvas religlonssvärmeri. Denne man säges för öfrigt vara icke blott otadlig i sitt enskilda lif, utan älven verksamt välgörande. TI sitt förhållande emot de fattige är han i hög grad god och öm. Hans talareförmåga är ansenlig. Han måste anses såsom tillhörande en annan och högre ordning, än OConnor och Oastler, af hvilka troligen ingendera har lust för martyräran — någonting som Stephens icke skulle skygga tillbaka för. En enda Stephens är vida fruktansvärdare, än en hel armee af OConnors.y Vi meddela nu några utdrag af sjelfva undersökningen : Det första vitnet, som afhördes, var James Johnson, lärftskrämare från Leigh, som varit närvarande vid folkmotet den 43 November. Han ansåg antalet af de församlade utgöra emellan 2 å 3000 personer. Hr Stephens stod i en kärra och tilltalade folket; hans tal räckte i 2 timmar 33 minuter, då vitnet gick sin väg. Under den första halfva timman talade Hr Stephens förträffligt, vitnet hade aldrig bört ett bättre tal; men sedermera började han orda om fattiglagarna och fabrikerna. Han sade bland annat, att det var en Gudi behaglig handling, alt göra af med en uppsyningsman öfver fattigvården. Han fördömde sättet, hvarpå folket behandlades i fabrikerna, och rådde folket at: beväpna sig. Han sade, att de skulle skaffa sig bössor eller pikar och hänga upp dem vid stna kakelugnar. De skulle hålla sig färdiga; han ville komma till dem och de skulle välja honom till anförare. Då han komme till dem, skulle han säga dem hvad de skulle göra. Han nämnde sedermera om en gosse i Hr Jones bomullsspinneri, hvilken han sade att Hr Jones slagit och misshandlat. Då det stora anfallet komme att ske, borde de gå till fabrikerna med en dolk i ena kanden och en fackla i den andra. Han talade också om, att doppa Hr Jos nes i tjära, och sedan i en fjäderbal, och skicka honom som present till uppsyningsmännen öfver fattigvården. Under det Stephens talade, hörde man alltjemt pistolskott, och pikar höllog opp i vädret. Vitnet såg bland andra en pik, hvarpå var uppstucket ett bröd och en sill. Pistoler aflossades så ofta, att Stephens afbröt sitt tal och sade till folket, att det var för mycket smällande; han hade ännu icke sjelf smällt ut, sedan kunde de smälla. Vitnet såg sjelf omkring 20 pistoler, och grupper gingo upp och ned på gatorna och aflossade dem. Detta folkmöte väckte stor farhåga bland de fredlige invånarne; vitnet sjelf blef förskräckt och var det ännu. William Coward, konstapel från Leigh, hörde en del af Hr Stephens tal. Sedan han citerat bibelspråket: cHämnden är min och jag vill vedergällat, säger Herren,, tillade han: Hvag jag vill säga, är detta, att Gud måhända wutbsett eder att bränna opp dessa hus och måhömls äfven åen vördnadsvärda kyrka, som edra för fäder uppbyggt., Han rådde folket, att uppe gifva sina säten i kyrkorna och kapellen, att tae ga sina barn från de serskilda församlingshusem AmnRh Af ann AA Ada faRAR Of AR FR oo RR