Aftonbladet – 23 januari 1839, sida 3

Article Image
sta numret. Ehuru en mängd tjenstaktige säkert icke komma att felas, som skola angifva Stockholmsbladets starkt prononserade opposition Och ifrån början antagna och tillkännagifna grundsats, att utan allt förbehåll asjunga ut sanningen, som man säger, någon gång kanske litet starkare, än våra för en vidsträcktare yttranderätt alltför öratåliga öron hittills varit vana att böra, såsom egentliga orsaken till dess motgång, så härrör den i vår tanka, hulvudsakligen af tvänne andra skäl, — om än förskräcktheten och ett nitiskt motarbetande på alla håll visserligen kunna förmå mycket emotiett nytt företag. — Dessa skäl ligga nemligen otvilvelaktigt i bladets otillräckliga format och den inskränkning i ämnenas omfång, som varit en nödvändig följd deraf. Det är klart, att då alla tidningar hufvudsakligen arbeta på samma fält, nemligen det af dagens händelser, så blir det hädanefter en ovilkorlig nödvändighet, åtminstone för hvarje nytt dagblad, om det skall bära sig, att söka hålla streck med de redan existerande äldre, i underrättelsernas mängd och omvexling, och erfarenheten har visat, att publiken i detta fall gör mindre afseende på 2 eller 3 rdr mera för hela året, än på att blifva försedd med ett någorlunda fullständigt assortiment. Våra egna inre händelser inom styrelsen eller förvaltnirgen lemna i detta fall på långt när icke så tillräckliga ämnen, att ej ett blad, som nästan uteslutande inskränker sig dertill, slutligen måste synas nigot entonigt. Under sådana förhållanden är det i vår .anka redan mycket nog, att Stockholmsbladet under 4 månaders tillvaro, oaktadt alla de hinder, nan sökt lägga i vägen för detsamma, och oiktadt förskräcktheten, är uppe i ett högre aponnentantal, än någon af den så kallade styrelsepressens organer någonsin kunnat uppnå, vär man undantager det officiella bladet. I anseende dertill, att bladet endast går en nånad på nya året, tillkännagifver redaktionen, tt prenumerationsmedlen för hela året utan drag återställas åt abonnenterna: en artighet, om är förenad med icke så ringa pekuniär ippoffring, och hvilken tydligen visar, att egia fördelar ingalunda ingått i beräkningen af letta företag. RET TE -—

23 januari 1839, sida 3

Thumbnail