Aftonbladet – 23 januari 1839, sida 2

SCUdli IOJU, ULVal LU HdAUL lad dilitliu fUulSsvdladrL den hittills varande politiken. Han påstod blott, alt hon i de nuvarande ministrarnes händer förlorat sin kraft; med kraft menade han likväl icke stränga åtgärder; dessa voro tvärtom lyckligtvis ej mera nödvändiga; men ministrarne biifva med hvar dag svagare och oskickligare alt svara mot hvad Frankrikes ställning fordrar och deras nullitet för slutligen till anarki. (Afbrett) Här vore ej fråga om denna brutala anarki, som lopp genom gatorna och påkallade kanoners framdragande, utan om en dold anarki, som härflöt från bristande förtroende. Dessa något otydliga uttryck föranledde flerfaldiga reklamationer, och några röster ropade till talaren, att han borde anföra facta. Hr Guizot svarade, att dertill yppades tillfälle nog vid de öfriga paragraferna. Till en början ville han endast bestrida den förebråäelsen, att adressen vore upprorisk och revolutionär. — Hr Molc anmärkte, att man ej sagt det; men Hr Guizot klagade, att man utpekade honom och hans vänner såsom upprorsstiftare, eller åtminstone beskyllde dem för att understödja sådana. Häröfver uppkom en häftig ordvexling. Hr Guizot ville änna en gång uppläsa adressen, för att bevisa hvad han sagt, men afbröts så ofta af centern, att han ej kom längre, än till slutet af första paragrafen. Bullret blef så häftigt, att presidenten hotade att sluta sessionen. I denna paragraf förklarade han ordet vi. Dermed menades icke den ena kammaren, än mindre de fordne ministrarne, utan hela landet. Hela kommissionen hade ej förstått detta ord annat än liktydigt med nalionen. — Återigen motsägelse och tvist. — Midt under larmet, begärde Hr Debelleyme, ministeriell medlem af kommissionen, ordet. Man fordrade, att han skulle genast tala. Hr Guizot inrymde honom derföre en plats jemte sig på tribunen. Efter långa inledningar, hvarunder han ofta afbröts af kammarens otålighet, sade han egentligen ingenting annat, än att han i kommissionen förbehållit sig, att få begära förklaring öfver ordet vi. Det har jag nyss haft den äran att gifva er,, svarade Hr Guizot och Hr Debelleyme återvände till sin plats, under kammarens skratt. Hr Thiers, äfven kommissionens medlem, ö, önskade nu bli hörd. Han sade, att med vi förstodes de tre statsmakterna, icke blott en af dem; det sednare hade varit inkonstitutionellt. Hade de ministeriella ledamöterne af kommissionen haft något deremot, så hade de troligen anmärkt det. Hr Jussieu och sedan Hr de la Pinsonniere, båda tillhörande denna kategori, höllo nu korta tal, för att rättfärdiga sin tystnad. Först sedan de slutat, fick Hr Guizot åter ordet. Han genomgick flera satser af adressen, för att visa, att de ej voro upproriska, men hvarvid centern fortfor med sitt larm och sina motsägelser. Några ropade, att adressen visserligen vore uppviglande; andra, att man aldrig påstått det. Ministrarne för inrikes och utrikes ärendena fingo båda tillrättavisningar af Hr Dupin, för det de afbröto talaren. Hr Guizot slöt med dessa ord: adet är således bevist, att adressen icke är upprorisk., Hr Thiers, som efter honom yttrade sig, försvarade adressen under lika stormiga uppträden, som hans föregångare på tribunen, och rättfärdigade i synnerhet henne mot Keskyllningen att vara inkonstitutionell. Slutligen hemställde Hr Dupin, om det ej vore bäst att uppskjuta debattens fortsättning till morgondagen, hvilket också enhälligt beslöts. BELGIEN. Krigsministern har underrättat alla autoriteter, att befälhafvare för korpser blifvit autoriserade att antaga frivillige, som anmäla sig hos dem, på ett års tid, eller så länge kriget kan komma att räcka. Regeringen vill undvika bildandet af frikorpser, hvilka kunde bereda henne förlägenhet, och väljer derföre heldre att upptaga dem, som hafva lust för striden, 1 den reguliera armeen. RYSSLAND. Privata underrättelser från St Peterburg omtala en not, som den nye Engelske ambassadören, markis Clanricarde, aflåtit till yska kabinettet rörande de Ostindiska affärerna. Den skall utgöra ett slags kommentarie till generalgouvernören Lord Aucklands proklamation, som föregick tåget ill Kabul, och söka visa att detta tåg, rigtadt emot usurpatorn af Schah Schudschahs thron, ingalunda blifvit företaget i någon fiendtlig afsigt emot Per. NV Åh