Aftonbladet – 19 januari 1839, sida 1

Vid målets början tvistades linge om åtskil liga formfrågor, tilldess AÅssis-rätten slutligen Jafgjorde, att de delar af målet, som rörde Hr Gisquets enskilda och husliga förhållanden , skulle skiljas från dem, hvilka angingo hans förhållanden som embetsman, att blott de sednare skulle komma i fråga, och att af hans enskilda lif ingenting annat finge vidröras, än Jhvad som möjligen kunde tjena till bevis för Jeller emot hans offentliga. Nu först kunde vittnena afhöras. Det första af dessa var Herr Foucaud, en köpman, med hvars fru Herr Gisquet lärer stått i vänskapliga relationer, ty det omtalta brefvet var skrifvet till henne. Herr F. hade i många hänseenden blifvit beskyddad af honom, och bland annat erhållit tillstånd till inrättandet af tvenne omnibus-linier, hvaraf likväl den ena ej lärer kommit till verkställighet, men Herr Gisquet har för blotta beviljandet förbehållit sig 4,000 fr. ej direkt för sig utan för sin mätress, den i brefvet omnämnda. fru Nieulle. Det andra företaget blef verkligen utfördt, och ställdes på aktier, som deltes i fyra delar. Den första erhöll Herr Foucaud, den andra och tredje tillföllo två af Herr Gisquets sekreterare och den fjerde hans mätress, hvilken likväl icke gjorde någon inbetalning, utan fick blott sin andel i inkomsten, hvaremot de öfrige erlade aktiebeloppet. Hela företaget såldes sedermera för 206;000 fr., hvaraf fru Nieulle åter bekom sin fjerdedel. Herr Foucaud sade, att han och hans båda medaktionärer hade nödgats hålia detta till godo, emedan de blott på sådana vilkor kunnat af Herr Gisquet utverka tillåtelsen. Denna vittnesutsago bestriddes på det högsta af Herr Gisquet i ett långt och lifligt föredrag, hvarpå Herr Foucaud svarade: aJag kan, till vederläggning af allt hvad Herr Gisquet nu sagt, blott invända ett enda ord: han ljuger.x Detta yttrande ansågs opassande, och Presidenten ville återkalla honom till ordningen. Herr Foucaud rättade sig: jag ber om förlåtelse; jag vet, att man ej får säga någonting sådant och vill derföre uttrycka mig på annat sätt: cHerr Gisquet har misstagit sig.n Herr Parquin, Polisprefektens advokat, sökte i ett vidlyftigt föredrag visa, att Herr Gisquet icke, såsom polisprefekt, gjort sig skyldig till de utprässningar och orättvisor, man tillvitade honom; att allt hvad Messager lagt honom till last, inskränkte sig till inrättandet af offentliga bad i Seinen och meddelandet af tillåtelse för ett par omnibus-liniers inrättande, hvarvid polisprefekten ej gjort annat än hvad hans embete tillhörde, hållit sig fullkomligt inom laglighetens gräns och icke ens afsett sin personliga fördel. Hela processen vore endast en beklaglig följd af Herr Foucauds hämdgirighet mot den förre polisprefekten. Er Foucauds bekantskap med honom härledde sig rån ett äldre datum, då de tillsammans i Lon lon åtagit sig en leverans af sablar. Affären saf icke den af Herr Gisquet utlofvade vinsten. Fill ersättning derföre skaffade denne honcm edermera, som polisprefekt, den ifrågavaranle omnibus-tillåtelsen m. m. och båda stodo änge 1 vänskapligt förhållande tll hvarandra, ill dess Herr Gisquet skref det ofvannämnda refvet till hans Fru. Uppretad öfver detta ref eller öfver de relationer, som han missänkte hafva kunnat ligga till grund derföre, Itmanade köpmannen nu Herr Gisquet, och då j(enne ej antog utmaningen, skref han till hoom ett bref, hvaruti han hotade att mörda ionom och fattade ändtligen det förtviflade belut, att uppgifva hela förhållandet för Messaers redaktion, samt härigenom offentligt skyma polisprefekten. (Slut e. a. g-) RR sem ee—— ENETA ND