Aftonbladet – 18 januari 1839, sida 3

(Insändt.) DEN UTESTÄNGDA ÄKTA MANNEN. (Vinterstycke.) Nå men har man sett på så befängdt — san! Ljuset har hon släckt och porten stängt — san. Jag ej vågar bulta, Får väl gå och stulta Hela natten, fastän det är strängt — san. Snö och blåst utaf den bittra sort — san, Vesten tunn, och fracken något kort — san; Hur jag jemkar kragen, Fryser ändå magen. Öfverrocken har jag spelat bort — san. Vore min Barbara mera öm — san! Men nu är hon som en furie gröm — san. Säkert hon mig strypte, Blå och gul mig nypte, Om jag störde hennes ljufyva dröm — san. Magen svider. Jag kan ej stå rak — san. Snön går in, som i ett sprucket tak — san, Genom tån och klacken. Skörtet utaf fracken Kan ej räcka både fram och bak : — sar.