Aftonbladet – 16 januari 1839, sida 1

ENGLAND. JETT POLITISKT TAL I GLASGOW — ICKE I NORRKÖPING. Den sublima och djupa politiska tanka, vi för en månad sedan hörde från Motalas stränder, att förbättringar och framsteg i ett land säkrast beredas då man vänder sig till maktens innehafvare, tyckes vara föga gouterad i England, der folket dock icke lärer vara så utan all politisk bildning och erfarenhet. I England Itror man sig hafva kommit under fund med, att de olägenheter och brister i samhället, som behöfva afhjelpas och förbättras, hufvudsakligen äro att tillskrifva maktens missbruk, och det skulle således, tycker man, förråda nog mycken politisk enfald, om man väntade reform från samma håll, der missbruken begås eller blifvit begångna. Folket kommer tillsammans och diskuterar. de politiska angelägenheterna, dess representanter draga dem inför nationens stora råd, och verka der på laglig väg för reformerna, utan att sitta med händerna i kors och i underdånighet afvakta hjelp ofvanifrån. Så handlar Engelsmannen och har hittills funnit sig väl deraf. Såsom prof på, huru de politiskt bildade i England anse alla reformer hufvudsakligen möjliga genom folkets egen verksamhet och utvidgandet af dess inflytande på allmända ärenderne, intaga vi här nedanföre ett fragment ur det tal, en Skottsk representant, M:r Craig, nyligen höll till sina komittenter i Glasgow vid en måltid, som de gåfvo honom. Vi låta nämnde fragment åtföljas af ett par andra ur särskilde talares yttranden vid samma tillfälle. M:r Craig yttrade följande i afseende på reformbillen, och de verkningar densamma hittills visat: Vi hafva endast fått skalet af reformbillen; ännu hafva vi ej smakat kärnan och blott åtnjutit få af de fördelar, vi hoppades, då denna bill blef landets lag. Den starka jäsning och rörelse, som för närvarande genomgår samhället i detta land, är ett talande bevis för det factum, jag nu framställt, och visar alla män i höga embeten det brinnande begär, som råder öfver hela landet, efter valrättens utsträckning; ty en utsträckning af denna rättighet är enda medlet, hvarigenom industrien kan få någon plats i landets lagstiftning, endå medlet, hvarigenom vi blifva i stånd att tillintetgöra de bedrägliga praktiker, Tories begagnat, för att förderfva och till en stor del förstöra verkan af reformbillen. Det är ett lyckligt förhållande i detta land, att vi hafva konstitutionella kanaler för opinionerne, genom hvilka den lägste medborgare kan göra sin röst hörd af de mäktige; och det är ganska naturligt, att denna röst ljuder som åskans och fordrar rättvisa af lagstiftande makten. Visserligen är det rätt, att desse varme reformvänner icke blott begagna sig af alla konstitutionella medel, utan att de söka undvika allt, som kan anses otillbörligt eller oklokt, då de söka att komma i besittning af de rättigheter, naturen gifvit dem. Men en stor del af folket i detia land, jag menar massorna, förtjenar vår största sympathi i närvarande stund; ty de hafva haft föga eller ingen fördel af reformbillen. Det är sannt, att de ibland måhända uttrycka sig i ordalag, som J kunnen vara benägne att klandra — J, som sitten i lugn hemma i edra hus och vid edra yrken, och hafven allting fullt upp för edra barn och familjer; det är möjligt, säger jag, att några al de uttryck, de begagna, då de fordra utsträckning af: valrätter för deras klass, kunna vara häftiga och närgångna; men då man besinnar, i hvilken svår ställning en stor del af folket i detta land definner sig — då man tänker på det monopol, spanmilslagarne tillskapat, monapolierne till fördel för dem, som odla sockerröret och dem, som handla med timmer, och alla de andra monopolier, som trycka oss, och man på samma gång kommer ihog, att alla statens embheten, allt, som är fördelaktigt och inkomstgifvande och står till kronans disposition, tillfaller en privilegierad klass, hvaraf många sjelfve hafva ofantlig förmögenhet, så att de ofta icke vera