Aftonbladet – 15 januari 1839, sida 3

dande vexelherre och agent at drottning Kristina af Sverige, med långa steg skyndade öfver den stora platsen utanför Michaeliskyrkan, hem till sitt hus, hvilket drottningen under sin vistelse i Hamburg utvalt till silt residens. Mannens ansigte uttryckte nedslagenhet och missnöje, ty det otyglade lefnadssätt drottningen förde i denna stad, de många lysande fester hon gaf, hade skadat hans huses rykte, hans kredit vacklade så .väl på börsen som utomlands. Med tungt hjerta hade han derföre nyss slutat förberedelserna till en fest, som samma afton skulle firas, och hvartill drottningen inbjudit icke allenast hela det stora rådet och de främmande sändebuden, utan äfven flere af de anseddaste borgrarne. Betydelsefullt skockade sig mörka, hotande moln öfver staden, likasom profeterande någon olycka för den instundande natten, och Texeira kastade en orolig blick på sitt praktfulla hus, hvilket på alla sidor var omgifvet med ställningar, hvarpå tallösa mångfärgade lampor, beckkettlar och hartsfacklor voro anbragta, och yra pojkar ilade af och an med brinnande luntor, för att genom ett haf af lågor bortjaga den inbrytande natten. Men husets gafvel var ända uppifrån takåsen sorgfälligt undanskymd af ett förhänge, och en rak och styf dalkarl, bland drottningens tjenare, höll nedanför vakt, för att hindra de nyfikna: att borttaga förhänget. På gatan började det imedlertid bli allt mer och mer lifligt; från alla häll trängde sig wmatroser, handtverkare och annat sysslolöst folk, för att se den prägtiga illuminationen, och de sirligt utstofferade gästerna, hvilka dels i vagnar, dels till fots begåfvo sig till drottningens fest; månget tvetydigt ord föll dervid om pifven och dess snöda anhängare, och mången olycksbådande blick fästades på förhänget, som betäckte husets gafvel, och den jettelika dalkarlen, som höll vakt, och med fingrarne utpekade man den våning, som beboddes af furstinnan, hvilken efter sin öfvergång till katolska religionen fått namn af den katolska drottningen. Men plötsligt upphörde de halfhöga speglosorna och slutade med ett vildt glädjerop, ty nära kyrkan hade drottningen låtit inrätta en springbrunn, som just nu aftäcktes för mängdens blickar och kastade strålar af rödt och hvitt vir åt aila fyra väderstrecken. Under det den rörliga massan med hattar, mössor och hvad man i hastigheten kunnat förskaffa sig, upphemtade vinet och småningom berusade sig, var inuti sjelfva huset allt på det sorgfälligaste förberadt för de främmandes emottagande. Klädd i en praktfull drägt, öfversådd med perlor och diamanter, satt Kristina med ett välbehagligt leende i en med skönt bildthuggeri prydd ländstol och talade huldhetsfulla ord till den högberömde och djuplärde rektorn vid stadens högskola, mäster Peter Lambek. Det gör mig ondt, slutade hon, catt ni drager eder undan från festen. Visserligen skulle ni icke här finna någon, med hvilken ni kunde tillbringa er tid så, som er höga lärdom höfves, men det båtade eder kanhända att slå er lös ifrån de tunga studierna och fördrifya en afton i ett gladt sällskap, som skulle fröjda sig att se en af tidens utmärktaste män i sin midt., cJag ber Eders Kongl. Majestät allerunderdånigst om förlåtelse,, genmälte pater Lambek med öppen frimodighet, cdet skulle icke det sällskap jag i dag finner hos eder. Eders Majestät vet att jag, oaktadt min ungdom, är rektor vid härvarande högskola, att jag genom denna sjelfförvärfvade värdighet fått många fiender, hvilka icke ett enda ögonblick skola underlåta att skada mitt rykte och göra mig misstänkt hos borgerskapet. Jag måste derföre i dubbelt mått vara på min vakt, att man icke i morgon skall säga. avår stränge lutherske rektor har i natt spisat hos den katolska drottningen under cn Judes tak. cOm pöbeln tillåter sig dylikt straffbart tal,a utfor drottningen med någon häftighet, aså förgät icke att Wi, för eder ovanliga lärdoms skull, tagit eder under Vårt synnerliga hägn och skola veta att beskydda eder för denna hop. Eders Kongl. Majestät förgäter, fortfor Lambek, med ett sakta leende, catt ni, som en aktad ch ärad gäst, lefver midt ibland protestanter och utt borgrarne i en Frislat icke äro vana att lägga nycken vigt vid en drottnings ord, vore hon äfven så huld och nådig som ni., aPeter Lambek! utropade drottningen med ovilja, under det denne djupt och artigt bugade ) Denna berättelse, hemtad ur ett arbete, som i Tyskland vunnit mycken framgång, under titel: Hamburger Bilder, af Heinrich