Aftonbladet – 15 januari 1839, sida 1

STOCKHOLM den 15 Januari. Med dagens utländska post ankommo nyheter från England till den 4 dennes och trån Hamburg till den 8, men från Paris ej längre än till den 4, emedan isen på Elben hindrat de Fransysa, Holländska, Belgiska och Sydvest-Tyska posternas ankomst, hvarigenom vi gått i mistning af de troligen intressanta underrättelser, som eljest varit att vänta från Paris, om Deputerade-Kammarens adressprojekt och domstolens utslag i den Gisquetska processen. Tidningarne från Frankrike äro följaktligen temligen magra, och från Spanien alldeles inga. i FRANKRIKE. : Journal des Debats synes vilja hålla god min i elakt spel och bygga förhoppningar på Hr Etiennes utnämnande att författa adressen, hvilken tidningen således tror kan bli af tvetydigt innehåll. Oppositionskoalitionen skall nemligen ha räknat på, att ministeren skulle afgå, så snart han såge adress-kommissionens sammansättning, hvilken man derföre ordnat så, att den sjelf erbjöde kandidater till en splitter ny minister. Detta hopp slog likväl felt i anseende till kabinettets motstånd. Nu uppdrog man således åt Hr E. att författa en dyllk adress, som han en gång förut skrifvit mot ministeren af den 44 Oktober, och som satt denna i så mycket bryderi m. m. Dessa insinuationer vederläggas likväl af de öfriga tidningarne, som påstå, att de härröra från regeringens intriger, hvilka man trott skulle lyckas, och hvarigenom adressen skulle bli någorlunda efter dess önskan, men som lyckligtvis helt och hållet slagit felt. Enligt hvad de Londonska tidningarne förmäla, som innehålla nyheter från Paris till d. 2, har Konungen på Nyårsdagen emottagit de vanliga uppvaktningarne, hvilkas tal han besvarat med mycken takt. Diplomatiska korpsens adress skall hafva varit ganska kall och blott en omsägning af hvad den för fem månader sedan yttrade i anledning af Grefvens ef Paris födelse. I Pärskammarens tal och svar derpå förekommer ingenting anmärkningsvärdt. Deputeradekammaren yttrade sig äfven hufvudsakligast om den unga prinsen, som folket hoppades sej uppfödd till arf af sin faders dygder och aktning för landets politiska institutioner, chvilkas eröfring kostat Frankrike så många offer, och hvilkas redliga iakttagande af alla statsmakter,