Aftonbladet – 14 januari 1839, sida 3

HANDELS OCH SJÖFARTS-UNDERRÄTTELSER; WESTERAS den 40 Jan, Tjugondedagsmarknader som nu pågår och gynnas af ett vckert väder och god slädföre, är ganska liflig. På Lin är god tillgång och ät ven god afsältning. Priserna ha på morgonen varit: Hve te 24 å 26; Råg 43 å 43 1-4; Korn 41 å 44 1-4; Bland säd 6 1-2 å 7; Hafre 6 å 4-4; Ärter 48 å 20 Rår pe tunna; Lin 6 4-2, 6: 36, 7 å 8 Rår Lisp.; Hjerpe 20: 24 sk. pr st.; Orre 2; Tjäder 3 å 3 4-2 Rdr paret; Smö 9; Osaltadt Fläsk 4 å 4 Rdr 24 sk. Lisp.; Haspelganri 135 å 46; Markgarn 30 å 32 sk. härfvan, allt rgs. , ) Westm. L. Tidn.) GÖTHEBORG den 9 November. I ett bref från New York af den 5 December, skrifves: Svenskt jern har fort farande stark efterfrågan, och den första laddning, son inträffar, . skulle kommendera det högsta pris, som be taldts på de sednaste 3:ne månader, med anledning af bri sten på första, och köparnes önskan att förse sig med si na behfver, innan den inre segelfarten upphör. Kurs pi London 9 3-4 pCt för Bank-sedlar och 40 å 40 4-4 pC för privata sedlar. — HULL, den 24 Dec. Svenska Plankor gälla L. 43 Pp Standard, och Bauins, hvilka sistn. sakna afsällning, är sednast så!de till I. 13. — PERNAMBUCCO, den 43 November. Tillförseln a nytt socker ingår långsamt. Några få kistor äro sålda til 1500 R:s. Bomull gäller 7400 å 7200. Hudar 133 Kurs på London 28 1-2 d:o. (Götheb. f. H. o. S. T.) GEFLE den 41 Jan. Vid det sammanträde emellan Bergsmännen inom Ofvansjö och Thorsåkers Socknar och deras Förläggare, visse Handlande härstädes, som förevar sistl. Tisdag på Rådhuset, till bestämmande af priset ä Jernet, som. lefvereras under nu ingångne år, fastställdes det af Bergmästaren till Bko Rdr 14: 24 per Skepp. för ordinärt och till 435: 8 för fint eller extra. Vid dessa sammanträden, som årligen bållas i början af Jan., vanligen i Thorsåker, inställa sig Bergsmännen ifrån nämnde Socknar å ena sidan, samt ett Ombud å de Handlandes. Som den ena partens intresse är den andras motsatt, ett högt pris den enas, ett lågt den andras, uppstår en liflig debatt med sina skäl och motskäl. Och då man sällan kan åsämjas, afgör slutligen Bergmästaren, i hvars öfvervaro diskussionen sker, priset, och dermed är öfverläggningen slutad. Den som ej åtnöjes med, det af honom fastställda, eger att sina besvär till Bergskollegium anföra.