Aftonbladet – 14 januari 1839, sida 2

IV Adolf arresterades, och var den, från hvilken Adlercreutz ryckte batongen, med de orden: här är det jag, som befaller, då Hr af Melin ville kommendera drabanterne i pelarsalen, att försvara f. d. Konungen. Ett temligen spridt rykte har äfven tillagt, att Hr af Melin, när Adlercreutz hade tagit batongen, skulle hafva yttrat: cjag är öfvermannad, men icke öfvervunnen;a men detta lärer vara alldeles ogrundadt. : Hr Generalmajoren af Lefrån lärer efterträda Hr af Melin såsom Chef för Ingeniörkorpsen. Ett annat dödsfall, som inträffade i Lördags, och som utan tvifvel icke är utan förlust för det allmänna, är Hr Landssekreteraren i Stockholm Län, Juris Doktorn Georg Erasmus Sundström, hvilken afled efter flere veckors tärande sjukdom, i sin bästat ålder, omkring 40 år gammal. Hr Sundström var, efter hvad vi känne, an samvetsgrann, kunnig man i sitt embete, samt utmärkt af humanitet och douceur i omgänget. I Stadskämnersrätten afkunnade i Lördags sitt utslag i målet rörande stölden af Grosshandlaren Petterssons kassakista. F. d. Renhållningshjonet Otto Samuel Wennerström vidhöll dervid sin förut gjorda uppgift, att han i sällskap med Nybbelin, hvilken äfven kallar sig Bergqvist, uppbrutit kontorsdörren och ur en pulpet i rummet borttagit en större penningesumma jemte ett guldur, hvarefter de bemäktigat sig kassakistan och burit henne fram till Slottsbacken. Som hon likväl blef dem för tung, hade Wennerström, under det Nybbelin vaktade henne, hegifvit sig till det hus vid Clara Strandgata, der renhållningshjonen bo, för att hemta stång och tåg, hvarmed han återvändt till sin kamrat. De hade nu utan svårighet burit henne till stranden af Clara-sjö, der de uppbrutit henne, uttagit penningarna och derefter sänkt sjelfva kistan, med de papper hon innehöll, ned i sjön. Penningarna hade sedan gått genom flera händer. Wennerström hade anförtrodt en del deraf, innelyckti ett knyte, att förvaras af en hustru vid namn Rolf, hvilken i sin ordning meddelat hemligheten åt en f. d. underofficer, numera korporal vid lifbeväringen, Forssling, som bodde tillsammans med henne. Forssling hade lemnat en del af penningarne till en murare Jokobsson och en annan del åt sin hustru, från hvilken han för öfrigt lefver skild. Jakobsson, som hittills förnekat all deliktighet i gerningen, erkände den likväl nu, och uppgaf, att han för ett betydligt belopp af len erhållna summan köpt guld och silfver. Wennerström dömdes till 40 par spö, uppenvar kyrkoplikt och 2 års arbete vid korrektionsmuset, Hustru Rolf till 30 par ris och för öfigt enahanda straff, samt Forssling och Jakobon hvardera till 28 dygns vatten och bröd, emte uppenbar kyrkoplikt. Alla de öfrige i nålet inblandade 49 personer, hvaraf några äro rresterade, frikändes, och de häktade lära i ag komma att utsläppas ur arresten. — —— Natten emellan Thorsdagen och Fredagen kedde en inbrottsstöld i Viktualiehandlaren