Aa, OA Slanlen, Nvilkas hufvudsakliga innehåll är följande: Hr G. beklagar sig för en Fru F., till hvilken brefvet är skrifvet, öfver de bekymmer och de trakasserier, för hvilka han ser sig dagligen blottställd af sin mätress, en viss Mamsell P-, en ung, liflig, qvick och intressant flicka, som nu låter kalla sig Frau N., och med hvilken han varit lierad i fyra år. Han ogillar sjelf denna förbindelse, men söker ursäkta den dermed, att hans fru, hvilken han för öfrigt berömmer såsom ett mönster af dygd och resignation, icke allenast var äldre än han, utan äfven var af en sinnesart, som ej förmådde inge honom nägra sympatier elier göra hans hus på något sält för honom angenämt. Han hoppades hos Mamsell P. finna den förströelse, han kunde behöfva efter de mängfaldiga besvär och obehag, hans embete förorsajkade honom. Han fann likväl fullkomligt motIsatsen. Mamsell P., som han emottog i ett tillstånd af armod och betryck, hvilket bordt tförmå henne till belåtenhet och erkänsla för det välstånd, hvari han försatte henne, visade, efter knappt en månads förlopp, alla möjliga pretentioner af en rik och förnäm dam, och ville med all makt passera för en sådan. Ingenting förslog för hennes fordringar. Hr Gisquet hade genom: Hr F:s förskaffat henne 235 omnibus-aktier, som renderade 4000 francs. Dessa har hon till det mesta. sålt, och på de 4 år, hon varit bekant med polisprefekten, depenserat 200,000 fr., hvarförutan hon troligen ännu hade skulder. Detta var likväl ännu hvarken allt eller det värsta. Vida ledsammare var det lynne, hon röjde, och den svartsjuka, hon vid alla tillfällen ådagalade. cHon lät, säger Hr G., aspionera mig af alla mina omgifningar, köpte mina domestiker, på det de måtte lemna henne underrättelse om mina minsta företag och om de personer, jag emottog; sökte sjelf upp mig i alla de hus, dit mina angelägenheter kallade mig, ända in i ministrarnes salonger och kungliga palatset; anförtroende sina och mind hemligheter åt alla stadens hyrkuskar, som: hon lät köra sig, för att fara efter mig; offentliggörande öfver allt sin vanheder, för att skryta med det välde, hon utöfvade öfver mig!.... Visade sig djerf och oförskämd mot de fruntimmer, hon träffade i prefekturen, hvilka de än voro;.... Inträngde till mig, oaktadt mina förbud, alla tider på dagen, och tvekade icke ens att tillställa scener i flera främmande personers närvaro. — —— Många af mina vänner känna henne, och de skola alla kunna säga er, att, för att döma efter det språk hon för, skulle man anse henne hysa en kärlek för mig, som gränsar till galenskap. Man måste nästan tro det, ty, oaktadt-alla mina bemödanden att bli af med henne, oaktadt de härda saker jag sagt henne, oaktadt alla de örfilar jag flera gånger gilvit henne, oaktadt den skymf jag tillfogat henne, då jag ofta nog låtit köra henne på dörren, återkom hon likväl ständigt, liksom hänförd af en oemotståndlig makt. — — — Jag har nödgats skilja mig vid la dem af mina vänner, som misshagat Fru N. eller synts ingifva henne någon misstanka, och nu finner jag mig nästan isolerad midt i en stad, der jag känner alla menniskor, och ler alla äro färdigev att fördöma min svaghet. Pror ni väl, att jag icke vågat bjuda min arm it Fru X och Fru A., eller åt hvilken dam om helst af samma stånd och vilkor, utan atå Blottställa dem att bli förolämpade af denna vartsjuka furie, som förföljer mig natt och lag! Jag har lidit mycket, min fru, jag har indergålt tusentals förödmjukelser., cMitt hjerta blöder ännu vid tankan att nödgas e mig skild från så många vänner, som utgjorde nin lycka; ingen inser bättre än jag det origtiga min ställning, och ingen känner lifiigare hela viden af den oförrätt, som jag tillfogat mig och min amilj. Jag har hundra gånger varit nära att för ågon tid vilja sjelf landsförvisa mig från min embygd; men jag skulle alltid hafva funnit denna ördömda qvinna, äfven vid verldens ända, ty hon kulle hafva sprungit efter mig, hvart jag tagit ägen. cDet är i synnerhet min stackars goda hustru, et är mina barn, dem jag älskar, min dotter, som ig tillber, hvilka lidit af att se mig ständigt skild rån dem; alla hafva slutligen i mig sett en främng, för hvilken man blott obetydligt intresserar ig. Ack, denna föreställning krossar mitt hjerJAR ! cMin hustru gråter dagligen och tror mig nog vag att kunna uppoffra allt, hvad vi äga, för att