SOA I RULLA 2 AAA AKS MM RAR OS MARTA RA MELLAN HERR ROSSBACH OCH DRAGONPATRULLEN. Slottsrätten har i dag afkunnat sitt utslag målet emellan Artisten Rossbach och de fö hans misshandlande den 30 Augusti, anklagad al Lifregementets Dragonkorps. Som det e kunnat urskiljas hvilken varit den verklig brottslige så har ej eller någon viss kunna ställas till ansvar, för den genom undersöknin. gen vitsordade misshandlingen; men Hr Ross bach har blifvit tilldömd en skadeersättning a! 400 Rdr Bko, som af patrullen samfäldt kommer att utgöras. Rörande Löjtnanten Prinzencereutzs uppförande vid tillfället, har Slottsrätten icke ansett sig kompetent att döma, utan i detta fall hänvist målet till Krigs-HofRätten. Vi skole en annan dag meddela detta utslag in extenso, och införa nu till en början såväl Hr Rossbachs slutpåstående som Hr Ryttmästaren v. Troils förklaring; den sednare hafva vi utmärkt med större stil emedan de jemförelser Hr Troil anställt med händelsen vid Gustaf III:s mord m. fl., äro så roliga att de förtjena en serdeles uppmärksamhet. Kommentarier tyckas de icke behöfva. Er Rossbachs slutpåstående: Ödmjukaste anförande! Uti förevarande, den allmänna säkerheten och min enskilde timliga välfärd rörande missgerningsmål, har Kongl. SlottsRätten, genom dess beslut den 22 innevarande månad, med ovanligt och oväntadt vägrande till ett af mig namngifvet, veterligen ojäfaktigt, troligen upplysande och åberopadt vittnes hörande, ansett undersökningen icke dess mindre fullbordad och målet följaktligen noga utransakadt, samt ålagt mig afgifva mitt slutpåstående. Under förbehåll af min laglige rätt i följd af genast tillkännagifvyet missnöje med Kongl. SlottsRättens berörde förfarande, men satt i nödvändighet att för närvarande rätta mig derefter, får jag, inskränkande mig dessheldre till hvad angår ersättning och skadestånd, som utkräfjandet at straff synes mig lämpligast ligga inom området för den allmänna kronoåklagarens Embetsåtgärd, i omförmälde ändamål korteligen ödmjukast anföra: Det är genom edsvurne vittnens och Läkares intyganden lagligen utredt och bevist, att jag blifvit och huru jag blifvit den 30 sistlidne Augusti om aftonen, här i staden på öppne gator, ursinnigt öfverfallen, förföljd, illa misshandlad, huggen och svårt sårad, samt att denna grofva missgerning föröfvades af en man bland de, efter uppgift, allenast Nio, som utgjort den kommendering af Kongl. LifRegementets DragonKorps, hvilken, under Hr Löjtnanten von Prinzencreutzs befäl, då varit, såsom patrull, beordrad tili skydd för allmän ordning och säkerhet. Det gifves icke eus den aflägsnaste liknelse dertill, att jag genom ett enda ord, än mindre gerning, föranledt detta afskyväckande brott, tvertom måste mitt fridälskande, alla slags äfventyr gerna undvikande, lynne finnas uppenbarligen ådagalagdt i min öfverflödiga höflighet, då jag genom fråga till nämnde Hr Befälhalfvare, om det var tillåtet att passera, i helt onödigt underkastade mig hans välbehag, huruvida jag, på fridlyst väg, kunde få fortsätta min stilla hemvandring. Det bar således, oaktadt svårigheter, lyckats mig att med lagligen gällande visshet offentligen visa, att jag blifvit och är ett fullkomligt oskyldigt offer för en, af besvuren pligt, pantsatt heder och godt samvete, hejdlös våldsverkares öfvermod och raseri. Föliderna deraf, i samma mån kännbara och bedröfliga, som de drabbat en man, hvilkens dagsarbete skall uppehålla honom, hustru och barn, hafva varit: fem veckors sjukläger, under smärtsam sveda och värk, i stället för arbetsförmåga; utgift för Läkarelön och läkemedel, i stället för inkomst och arbetsförtjenst; hinder, tidsspillan och, kostnader af rättegång, i stället för lönande sysselsättning; och ändtligeu det för mig ömmaste, en älskad makas, ännu efter fyra månader, tärande, kanske till en förtidig graf ledande, sjukdom, som skrämseln och vinlig ömtålighet vid första anblicken af min sårade och blodiga gestalt henne ådragit. Då det deremot icke lyckats mig, som kände ingen, aldrig förut sedt någon af den ifrågavarande militärtruppen, att deribland upptäcka och öfverbevisa den sannskyldige förbrytaren, ett förhållande, som lättare låter sig förklara och begripa, än det förunderliga missödet, som, efter hvad jag förnummit, samma trupps Hr Befälhafvare lärer iråkat, att hvarken på stället hafva förmärkt något af den annars, såsom det mig förekom, både synoch hörbara våldgerningen, samt manskapets ryggning dervid utur sina leder, och, hvad det skulle tyckas, icke omärkliga aflägsnande, eiler att sedermera, oaktadt det af militärisk esprit och disciplin påkallade bemödande, som Hr Befälhafvaren otvifvelaktigt med största sorgfällighet haft, få ringaste spår af våldsverkaren; så blir, vid sådant förhållande, enär den brottslige icke kunnat upptäckas, men lagligen bevist blifvit, att någon af den ifrågavarande truppen saker är, mitt slutlige, på icke mindre den klaraste rättvisa och billighet, än Krigslagarnas uti 42 Kap. 40 8 af Kongl. Maj:ts Krigsantillan dan Få Marc 47500 hactän dt ankh far! o4t vt.