Aftonbladet – 11 januari 1839, sida 3

är denna lednad, man får tillskrifva det stora antal sjelfmord, som ägt rum i November månad; ihågkommande vidare, att det på landet är ganska svårt att besöka sina grannar; ytterligare den stora lätthet, hvarmed lånbibliotheker sätta sig i beröring med sina abonnenter, huru långt bort än desse sistnämnde bo från hufvudstaden, har i Spring-garden öppnat en byrå, hvars ändamål är, att förse herrar af landtadeln, under deras vistande på landet, med gäster och en angenäm societet, till de billigaste priser. Mot en afgilt af 30 guincter för året, få subskribenterne fyra gäster, hvilka förnyas hvarje vecka, efter hvarje country-gentlemans behag. cEn afgift af 45 guineter ger ej rätt till mer än två gäster, som man kan ombyta hvar 14:e dag. Af hr J. J:s lista inhemtas, att der finnes tillgång till val bland ett fullständigt assortiment af 646 gäster, färdiga att afresa vid första tillsägelse till hvad ort som anvises dem inom de förenade konungarikenas gränser. Bland dem finnas: tre pärer af Skottland, sju dito af Irland, femton ruinerade baronetter, åtta amiraler af Gula flaggan, fyrtiesju generalmajorer på half sold (nb. dessa aktningsvärde herrar berätta alla, med mer eller mindre vältalighet, om kriget på halfön), tjugusju enkor med små, gryende mustascher, ett hundra åttatiosju gamla Misser med knappa inkomster, och flera prester utan pastorater, som nästan allesammans spela violin. aDöfstumme, jägare och gentlemen, som för-. tälja historier om en resa till Paris, fås mot särskildt ackord. acAlla de ofvannämnde personerna kunna spela kort och i allmänhet med fördel för sina medspelare. De hafva ingenting emot att spela om söndags aftnarna eller om morgnarne, när det är fult väder. aSubskribenten är skyldig att bestå sina gäster fyra måltider om dagen och dertill Claret, om någon bland dem är en pär af Skottland eller Irland. I fall någon gäst misshagar en countrygentleman, torde han hafva den godheten att bredvid hans namn på katalogen skrifva ordet: mördande, eller helt enkelt göra ett kors med krita på den tråkige personens rygg, då han återsändes till inrättningen; man skall då skicka en annan med omgående postvagn. aSociety-office. — Spring-garden den 4 December 18538. Josef Jekyll.a RR — — Om Engelska skolväsendet. Hr Buckingham, f. d. parlamentsledamot, söker i en lång skrift att framlägga nödvändigheten att behandla uppfostringen i England såsom en nationell eller regeringsangelägenhet. Huru det står till med skolväsendet i England, inhemtas af en i tidningarna införd berättelse om en gosse, som i Winchesters skola af en afsina kamrater i de högre klasserna erhållit 60 prygel. Skolans föreståndare åtnöjde sig med, att anmoda fadern till den felaktige, att taga honom ur skolan, i stället för att relegera honom. Den korrespondent, som meddelat denna underrättelse, tilllägger, att föreståndarne för skolan undvika, att i dylika fall vidtaga! åtgärder, som fästa den allmänna uppmärksamheten på deras anstalter, och råda i det stället den klagande att vända sig till en skiljedomare, på det de våldsamheter, bvaröfver han klavar, må blifva bestraffade. Hvad äro — frågar Courier — de unga barbarernas felaktighet, emot deras hjertlöshet, som tåla ett sådant system? Det ir en bedröflig, en nedslående tanka, att det iEngland icke gifves en offentlig storskola, på hvars ledning en Tysk, ja en Fransysk by-skolmästare kan se utan förakt. Uti sjelfva Spanien finnas, såsom vi tro, skolor, lika goda med, om icke öfverlägsna de Engelska. Då vi höra omtalas penitensen vid de Engelska storskolorna, måste vi tro, att det utgör en af hufvudtendenserna, att förderfva de anförrodda barnens hjertan. Men detta är dock icke it. En ung man, som genomgått sitt Eton och Oxford, inträder i lifvet okunnig i allt, som under hans kommaude bana kan vara honom af nytta; kort, han måste börja sin uppfostran, der en Tysk yngling vanligen slutar sin, då han lemnar universitetet. Man behöfde endast förvalta de rika, gama stiftelserna, som enskildas fromhet och fosterandskärlek gjort för den allmänna uppfostringens sak, på ett förnuftigare och ändamålsenligare sätt, för att den tjuguårige Engländarn skulle kunna täfla med hvilken nation som heldst på fasta landet. ar TESK EET