Aftonbladet – 11 januari 1839, sida 2

slag för tinningen af en stör, då Carlson och Runnbom genast utkom till mig, som stod i dörren ock sade, såsom orden föllo: chär är röfvare. Jag aflossade då ett löst skott i luften; men ingen al! våldsverkarne visade sig. Nu öfverlemnade jag bössan till Carlson, tillsade både honom och Runnbom att. noga bevaka ladan, medan jag for till Älta gård, för att till jordegaren, Hr Auditör Levin, anmäla förhållandet. Vid min ankomst till Hr Levin, kl. 2 på natten, berättade jag, hvad som hade passerat; då tillkännagat Hr Levin, att det var hans folk, som befunno sig i ladan för att bevaka höet, som sedermera kunde synas vara omkring 30 eller 40 lispund. Då jag begaf mig tillbaka tillladan, tillsade jag de i ladan befintliga personer, det jag talat vid deras husbonde, och aw de i följd deraf kunde begifva sig ut, hyarpå en al samma personer yttrat: chan har talat vid vår husbonde; således begifva vi oss hem Vid vår hortfart från ladan, i den så kallade Kolarängsbacken, upphunnos vi af våldsverkarne, som voro följande personer: Brännmästaren Sven Söderbolm, Spannmålsmätaren Johan Blomberg, Vermländningarne Johan Magnusson och B. Olsson, af hvilka den förstnämnde, eller Brännmästaren Söderholm, genast af Carlson bortryckte bössan, under yttrande: Ni skall hafva smörj, fälvundar! vid hvilket yttrande de renne öfriga, försedda med klubbor och spakar, f(ramrusade och tilldelade mig, Carlson och Runnbom åtskilliga svård slag samt ikullstjelpte min nedhafvande häst och åkdon. Sedan det lyckats nig få upp hästen tillika med släden, for jag öfver till lägenheten Kasby, liggande cirka en half jerdingsväg ifrån stället, för att få biträde, hvilet lyckades mig. Då jag återkom, befunnos både Carlson och Runnbom borta ifrån stället. Efter lere fruktlösa försök att efterspana, hvarest de tait vägen, återvände jag till Skans tull kl. 3 qvart ill 3 f. m., för att till Höga Vederbörande inraportera förhållandet.