Aftonbladet – 10 januari 1839, sida 2

jbHal, UOCK NCAdladla 518 Ul talan for bränvinsbränningens utöfvande. (Fahlu Tidn.) nn ss REVY AF TIDNINGARNE. Den goda Samlaren, som framför sina medbröder i blind ultraism och devuemang för maktjägande åtminstone har det företrädet, att han icke tillika är lat, utan tvertom arbetar i sin anletes svett och står på slagfältet till sista blodsdroppan, samt vore färdig att hvilken stund som helst göra sig till martyr för sin blinda tro, I har nyligen företagit sig det kanhända berömvärda, men föga tacksamma åliggandet, att söka försvara Hr Justitiekansleren Nermans bekanta kroganläggning å lägenheten Fiskartorpet, hvilken Hr Just. kansleren, redan såsom Polismästare, af Hans Maj:t erhöllssig upplåten till sommarnöje. För att gifva saken en mindre stötande yta än ett direkt försvar för en kroganläggning skulle hafva i en tidning, som emeljlanåt affekterat att ifra för nykterheten, har Samlaren iklädt det formen af en thekonversation, hvari redaktören för athevattensbladety föreställes såsom ordförande och är den som egentligen får på pälsen; förmodligen för att I ställa krogens styrkaude fluida i så mycket fördelaktigare opposition mot det slaskiga thövattnet. Denna thekonversation har ock lyckligtvis funnit qvarter i hufvudstaden hos Svenska Minerva, der den onekligen äger en passande plats, Vi hänvisa således dem som önska smak på hela denna thevattensanrättning, hvilken tyckes oss vara mmdre ett extrakt på fint ihe, än på svarita vinbärsblad eller något dylikt, till Svenska Minervas nummer för i dag, men anmärke blott i förbigående, att författaren tillåtit sig en liten osanning för försvarets skull. Han låter nemligen en af de samtalande säga, att dylik värdshusrörelse vid Fiskartorpet ägt rum i långliga tider. Det är litet svårt att förstå sammanhanget härmed. alldenstund Hr Nerman var den, som hos Konungens befallningshafvande begärde och erhöll tillstånd att anlägga krogen, och jemväl låtit uppbygga sjelfva värdshuset. Detta synes väl nu, att döma af det yttre, icke vara någon hvad man kallar asimpel kroga; men att anläggningen icke var påkallad af något behof för de vägfarande, är påtagligt deraf, att many, icke ett par tusen alnar derifrån, på ena sidan har Kräftriket, och på den andra, Blåporten, MHjurgårdshrunnen och alla Djurgårdens öfriga värdshus. På det hela kanhända hvarken Samlaren eller Minerva hafva gjort sin höga patron någon stor tjenst, med att vidare röra vid denna kroganläggning, hvilken i synnerhet mäste förekomma besynnerlig i en tidpunkt, då Konungens Befalln:hafvande låter utöda andra äldre krogar omkring hufvudstaden. Hvad oss beträffar, så äre vi likväl vänner af nykterheten, utan att vara fanatiske för absolutismen deri, och fiender till flerr Nermans politiska system och maktiystnad, men utan någon hätskhet mot hans person, såsom i den omnämnde artikeln insinueras. Vi tro helt simpelt, att oftanämnde anläggning var egentligen blott enliten spekulation att öka inkomsten af stället. — Mee BOKHANDELS-BULLETIN. — Under den stilje, som vanligen efter Julen på någon tid inträffar i bolchandeln, och hvilken mer än vanligt var att befara i år, efter den uppsjö, som den sednaste julmarknaden visade på nya artiklar, är det oss ett serdeles nöje att få nämna om etti dessa dagar utkommet och ännu knappt annonseradt arbete, kalladt: Det Brittiska Riket i Ostindien, författadt af Svenske och Norske Ministern i Lonlon, Grefve Björnstjerna. Det stora Indiska området har hittills, för oss Svenskar, utgjort snart sagdt en terra incognita, hvilket är så mycket mera förundransvärdt, som en stor nängd intressanta arbeten deröfver finnas uti len Engelska litteraturen. Det är från en KO a AA ruta