Aftonbladet – 10 januari 1839, sida 2

LANDSORTS-NYHETER. Götheborg den 5 Januari. Sistlidne Onsdaj bölls ytterligare ransakning, vid urtima ting å Ag nesbergs Gästgifvaregård, rörande det sistli. hös begångna rånet och mordet uti Surte, 4!, mil frå Götheborg belägna, by. Som redan bekant är, haf va, såsom misstänkta för brottet, förrymde fäst: ningsfångarne Jönsson och Lundberg derför blif. vit tilltalade. Vid detta sednare förhör afhörde: en mängd vittnen, af hyilkas utsago likväl ings direkta och lagligen bindande bevis mot bofvarnt kunnat erhållas. Dock förekommo mot de anklagade så många moraliskt bindande skäl, att en Jury skulle hafva haft svårt att frikänna dem: Jönssor blef neml. gripen, icke längt från mordstället, uti en lada, der han gömt sig; Jönssons ännu blodiga och bevisligen honom tillhörande mössa fanns. jemte hans skor, qvarliggande på mordplatsen; Jönsson hade ännu friska märken efter de slag, som den mördades son, under bofvens strid med fadren, med en yxhammare tilldelat honom. Lundberg. som blef gripen vid Lalall af en derstädes utsatt nattvakt, under det han, på en från Stora Wilken stulen häst, sökte undkomma, hade, i närvaro af fiera personer, hvilka vid hans gripande tillkommit, erkänt, att han varit i sällskap med Jönsson, då rånet begicks; att Jönsson med tillhjelp af ett mot väggen upprest bräde begifvit sig genom ett fenster upp på vinden, men att Lundberg, vid folkets röreise i huset, begifvit sig derifrån upp i bergen, der Lundberg hört Jönssons rop om hjelp och hans klagan vid de slag, han erhöll af yxhammaren. Lundberg nekar nu till sannfärdigheten a! denna berättelse och påstår sig dertill hafva blifvit tvingad genom stryk, hvilket likväl icke af ransakningen kan inhemtas. Jönsson påstår, att hans mössa blåst af honom vid förbigåendet samma natt, och vill icke vidkännas skorna, samt säger sig vid ett fall hafva erhållit de skador och blånader, som tillskrifvas yxhammaren. Jönsson är fräck, och ur hans hemskt gnistrande blick framlyser något, som ingifver en ofrivillig fasa. Lundberg visar ett vekare sinne, ehuru skurken äfven hos honom tydligen framlyser. Ransakningen har, för flere personers hörande, blifvit ytterligare utställd att förekomma å dag, som framdeles af Domhafvanden kommer att bestämmas. — Uti Partilleds, Lerums och Skallsjö kyrkor hafva inbrott ägt rum. Uti de tvenne förstnämnda hafva tjufvarne dock ingenting funnit att stjäla, och uti den tredje kyrkan funno de cen i förhålian1e till brottet högst ringa summa af omkring 1 Rdr 52 sk. rgs. (Göthen.) Fahlun. Sedan Stockholmstidningarna ordat mm Justitie-Kansleren och hans krog på Djurgårten, har viee Stadsfiskalen Östlund härstädes, mycet nitisk i att följa sin höga förmans exempel, slarit sig på denna nobla rörelse, i thy att han inroat rättigheten att hålla 43 krogar, på den auktion, om årligen hälles för utarrenderandet af krogrätigheterna. Om det var för att begagna dessa rätigheter eller för att dyrka upp priset till Magitratens förmån, lemna vi derhän. Mans kamrat, om förmodligen trodde, att man bör blunda för såana små anomalier, föll i en så djup sömn på Stadsällaren, att man, utan att han märkte det, bar hoom ner i Korps de Gardet eller korfkitteln. Det är med fägnad vi kunna berätta, att Hr ;ergsRådet och Riddaren Munktell, för innevarane år, nedlagt all bränvinsbränning vid Grycksbo ruk och Ahlviks egendom inom Stora Kopparbergs ocken, och således inställt kanske den betydligaste ränvinstillverkning häromkring. Detta är således tt helt motsatt förhållande mot deras, som, aakdt alla i mensklighetens namn gifna uppmanin