Aftonbladet – 10 januari 1839, sida 2

ee Mile vfaRnlUd HALlULI OCR IdL UuUppVaCnKa duUuditören. (Lommerin arrenderar sjelf en gård i grannskapet och var således känd af Levin.) Lommerin hade då uppgifvit för Hr Levin, catt ahan händelsevis i sällskap med tvenne andra acpersoner kommit åkande ifrån Nacka samt vid aförbifarien af kolarängsladan derifrån fått höra cett högt tal emellan flera personer, hvilka han aförmodat vara röfvare; med anledning hvaraf chan, tillika med de honom åtföljande båda apersonerna, på så sätt undersökt förhållandet, aatt han framställt fråga, hvilka som vistades cinne uti ladan; och som han derpå ej erhållit cnågot svar, hade han lossat ett skott, hvarföre ade fingo skylla sig sjelfva, om de dervid blifavit skadade., Härvid hade Hr Levin applyst, att karlarne i ladan voro Hr Levins eget folk och utskickade tll ladan i afsigt att akta höet, hvaraf tvenne nätter förut 2 lass blifvit stulne. lr Levin, som fruktade, att skjutningen kunde fortsättas, hade tillika anmodat Lommerin att genast förfoga sig tillbaka till ladan och förekomma allt vidare handgemäng. Hr Lommerin hade då aflägsnat sig, och Hr Levin återigen gått till hvila. Vid återkomsten till ladan hade Hr Lommerin underrättat sina följe:lagare. som voro tullvaktmästarne Carlson och Runnbom, att han af Auditören Levin erhållit den upplysningen, att de uti ladan anträffade personer verkligen vore af Auditörens arbetsfolk; och sedan Söderholm, Blomberg, Magnusson och Olsson derefter kommit ut ur ladan, hade Lommerin tillsagt dem, att chan ej ville dem något. Blomberg och Söderholm, hvilka då igenkänt Inspektor Lommerin, hade likväl icke trott, att Lommerin varit hos Auditören, utan anmodat Lommerin att följa med fram till gården. Lommerin hade då svarat, att han ej behöfde göra det, hvarefter han satt sig i slädan och kört ned åt sjön Älten. Söderholm hade då misstänkt verkliga afsigten och jeute de andra tre karlarne anhållit de båda vaktmästarne Carlson och Rundbom, hvari vid Carlson, som varit beväpnad med laddad bössa, skulle hafva hotat de anfallande med att skjuta den förste, som vågade sig på honom. Söderholm skulle då hafva rusat på Carlson bakifrån, för att afväpna honom, dervid Carlson skulle hafva satt sig till motvärn, och skottet d-runder blifvit aflossadt i vädret. Under detta handgemäng hade de alla tilldelat Carlson och Rundbom flera slag, dervid likväl Söderhoim och Olsson, efter hvad de sjelfve erkänt och de andra båda upplyst, varit de mest väldsamme, och hvarvid Söderholm skulle, bland annat, med bösskolfven tilldelat Carlson fiera slag i hufvudet, hvaraf efter all anledning Carlson sedermera ljutit döden. Carlson och Runnbom hade derefter blifvit uppförda till Älta gård, då Ir Levin å nyo lärer blifvit uppväckt samt, utkommen på gården, tillfrågat vaktmästarne, hvilken som narrat dem ull Jadan, och om deras afsigt varit att derifrån stjäla hö. De hade då endast svarat, att ade måste åtlyda sin förrmans befallning); hvarefter Hr Levin låtit införa dem uti drängstugan, der ingen af dem skulle beklagat sig öfver några synnerliga plågor. Carlson hade likväl i hufvudet funnits mycket blodig, hvarföre anstalt blifvit fogad om hans skötsel. Ian hade kh tvättad å hufvudet med vatten och ät7 RV tika, hvilket Carlson likväl skall hafva undanbedi sig. Han hade sedermera, på Hr Levins; tillsägelse, lagt sig till hvila och derefter ine-; mot kl. 7 samma morgon aflidit. Hr Levin hade kort förut eller kl. 4 på morgonen afsändt ett bud till Konungens Befallningshafvande och Landsgevaldigern Ekström med underrättelse om den timade händelsen, samt derjemte begärt handräcknmg för de båda Vaktmästarnes häktande. Hr Advokatfiskalen Lagerlöf och Hr Öfverinspektoren Falkenholm hade den 7 på förmiddagen varit ute å Altan för att få den af Ir Levin i förvar tag-! ne Vaktmästaren Runnbom lösgifven. Landsgevaldigern Ekström hade på aftonen den 8:de begifvit sig ut till Ältan och arresterat de 4 karlarne,. .som misshandlat Tullvaktmästarne; ty äfven Runnbom hade blifvit bruten eller vrickad i ena armen. Målet har ifrån Konungens Befallningshafvande blifvit remitteradt till Rådstufvurätten för tulimål, hvar imedlertid Söderholm, Blomberg, Magnusson och Olsson blifvit förkl larade skyl; , -— Jr CN — -— mV nn -— h 0 d IF (0) d k ig IP S( i dige att i häkte qvarblifva, såsom försvarslöse