Aftonbladet – 10 januari 1839, sida 1

0 bv I vändningar häremot, hvilket föranledde Ir Martin, att genom bevis söka styrka sitt påstående, s Jatt kompaniets inkomster vore i aftagande. Skatterne af bomull, socker och indigo voro så stora, sade han. att dessa kulturgrenar väsendtligen lidit. Det system, som följdes wid beskattningen af fri jord, vore i hög grad skad-Iligt. Regeringen toge så mycket af hela afkastningen, alt ingenting blefve öfver mera, än hvad som åtgick till arbetarnes afiöning, men iptet till uppköp af manufakturvaror, inga medel till förbättring af egendomen. I Indien toges, såsom det hette på papperet, hälften af inkomsten i skatter, men i sjelfva verket två tredjedelar. De infödde — tillade talaren — önska att vidmakthålla förbindelsen med Storbritannien; de infödde truppernes förhållande i våra krig har bevisat, att de älska England; men vårt uppförande emot dem har varit afskyvärdt. Man har upphäft ropet på afri handel,. Men tll hvars förmån? Icke till Indiens, utan Bomullsmanufakturernes i Glasgow och Lancashire. Exporten af gröfre bomullsvaror till Indien har förorsakat millioners undergång i detta land. Vi hafva lagt 30 procent på bomullsoch sidenvaror, 160 procent på socker, 100 på rom, 300 på peppar och 4000 på tobak från Indien. Sedan talaren tillagt, att efter förnyelsen af Ostindiska kompaniets fribref endast få Ppolitiska åtgärder till förmån för Indien blifvit ventilerade vid bolagets sammankomster, påminde han dem, att deras åliggande vore att kontrollera auktoriteterna, och att de hade flera pligter att uppfylla, än att endast vaka öfver sina egna dividender. Hans motion ginge hufvudsakligen ut derpå, att öfverslag af grundskatternas afkastning i hvarje distrikt, sedan införandet af kompaniets välde, med inbegripande af uppbördskostnaden, äfvensom inkomsten af sjötullar, transitoafgifter, saltskatt, afgifter på opium och spirituösa drycker, pilgrimsskatter, näringsskatt, postinkomster och alskrifter af förordningar, som afsågo fria länders beskattning, skulle föreläggas församlingen. Denna motion understöddes i hulvudsaken af sir Charles Forbes. Äfven han ansåg Indiens angelägenheter förtjena den allvarligaste uppmärksamhet. Inkomsterna voro i aftagande, bland de infödde herskade största obelåtenhet. och deras tillstånd blefve dageligen värre. Deremot invände andra, att de år 1832 inför parlamentet framlagda öfverslag hade lemmnat fullständiga upplysningar öfver inkomsterna från Indien, och att man förr kunnat vänta dylika motioner från någon indisk furstes minister, än från en aktieägare i bolaget. Flere origtigheter röjdes i talarens uppgifter: grundläggandet af Ostindiska kompaniets välde hade varit af oberäkneligt välgörande följder för infödingarne och försäkrat dem om en god förvaltning och säkerhet för eganderätten; under Moguls förra välde hade man endast varit tryggad mot de mest tryckande behofven, men under närvarande förvaltning hade många infödingar kommit till stor rikedom; hungersnöden hade uppkommit af naturliga orsaker, men på intet sätt härledt sig från landets beskattning. MEXIKO. En Pariserjournal innehåller föliande bref från en Fransysk sjöofficer, tillhörande blockadeskadern i Mexikanska viken, dateradt den 3 Novemher: Det är knappt tvenne timmar sedan vi här kastade ankar. Vid vår hitkomst funno vi ett fartyg, som skulle afgå till Frankrike, och hvar och en af oss skyndar derföre att begagna detta tillfälle, för att låta anhörige och vänner veta, att vi lefva. En officer har just nu blifvit skickad i land med vår amirals ultimatum. Sannolikt återse vi honom först i morgon eller öfvermorgon. Jag behöfver icke säga eder, med hvilken otålighet vi vänta hans återkomst. Prinsen af Joinville med sin korvett ankom hit på samma gång som vi, efter att hafva tillbragt sex dagar i Havannah, der han blifvit på let mest förekommande sätt emottagen. Den nögre handelsklassen gaf honom en lysande bal, ill hvilken alla de Fransyske officerarne blef. vo inbjudne. Det var ett märkvärdigt skådepel att se de smyckade och granna frunimren, våra broderade uniformer bland de nföddes mångfaldigt olika drägter, äfvensom le till hälften Fransyska, till hälften Spanska lansarne, och befolkningens yppiga lif, den enla på Antillerna, som visar sin rikedom och in cmak oaeram fastar. RR mp