Aftonbladet – 8 januari 1839, sida 2

7) OA OMM I saken blifvit utagerad vid domstol och allmänheten fått veta, att han der blifvit förklarad Joskyldig. Hvad som deremot icke kan undgå att väcka en hög grad af förundran, är det utItryck, som förekommer i förklaringen, såsom ett af skälen för häktandet, att neml: aNotarien Sundborgs frejd allmänneligen var tvifvelaktig. Vi känna ieke huruvida Sundborg förut någonsin varit för brott tilltalad. Om så varit, synes det hafva bordt uppgifvas; och om han icke varit det, kan man svårligen tänka sig ett större missbruk af embetsmannamyndighet, än det, som Hr t. f. Polismästaren angilvit emot sig sjelf; ty skulle detta skäl antagas, så blefve det icke svart för domare eller polismakten att kasta hvilken som helst i fängelse, under den lösa och redan, i och för sig sjelf afskyvärda förevändningen, att hans frejd vore tvifvelaktlig. Det torde böra anmärkas, att hvad vi nu yttrat, är sagdt i allmänhet om det skäl förklaranden åberopat, utan sammanhang med det nu ifrågavarande målet, hvars närmare omständigheter vi alltför htet, känna för att deröfver kunna fälla ett omdöme vare sig till hans friande eller fällande. Hvad det missfirmliga skrifsättet angår, så har Hr t. f. Polismästaren utan tvilvel försatt sig i en fördelaktig ställning, genom det ädelmodiga efterskänkandet af ansvaret derför. Imedlertid var Sundborgs anklagelse af en så utomordentligt grav natur, att det är frågan, buruvida Hr Polismästaren ens bordt eftergifva det anspråk, han i och för embetet ägde på upprättelse, i fall angifvelsen vore gjord endast af argt uppsåt och saknade grund, emedan en och annan nu möjligen skulle kunna supponera någon farhåga för den åberopade beI visningena arken Obeqvämligheterna vid hufvudstadens ångbåtshamn åt Mälarsidan hafva flere gånger varit föremål för anmärkningar, utan alt sådant ännu föranledt till någon förbättring. Detta har förmått befälbafvarne å de ångfartyg, som befara Mälaren att vända:sig till Öfverståthållaren med en supplik, hvars innehåll vi här i sammandrag meddela. Stockholms ångfartygshamn åt Mälarsidan, säga supplikanterne, öfverläts genom Kgl. Br. d. 4 Febr. 4829 af kronan åt Stockholms stad, med rättighet för denna att uppbära dubbla hamnoch kokbusafgifter, men med skyldighet för Drätselkommissionen att förbättra och underhålla quaien. Den tilltagande trafiken har imedlertid gjort utrymmet otillräckligt; quaien är bristfällig, en brant backe leder ned till hamnen, de allmänna verken klaga öfver eldfara från ängfartygens vedupplag, ehuru denna fara är vida större af de kring hampen befintlige träbyggnader, hvaribland den allmänna verken tillhöriga vedbod vanpryder hamnens bästa plats; ångfartygen hafva blifvit förbudne att koka mat ombord i hamnen och äro anvista till det aflägsna kokhuset vid Munkbron, hvarföre besättningarne nödgas förskaffa sig mat å krogar och näringsställen, hvilket föranleder oordentligheter och slutligen har skyldigheten att underhålla de för ångfartygens säkerhet mot vestliga stormar så högst nödiga morringarne blifvit lagd på ångfartygen, hvarigenom tvister vid fördelning af kostnaden derför uppkomma. — Med anledning af allt detta anhålla supplikanterne: Att hamnen måtte utvidgas, antingen åt Gymnasiigränden, eller åt Abomska simsk olan, eller genom utbyggnad i Mälarn, samt quaien allvarligt förbättras och ej, som tills skett, blott upplappas; Att allmänna verkens skräpande och eldfarliga vedbod måtte borttagas, samt murade skjul med blecktak kring hamnen uppföras till upplag för den ved, ångfartygen nödvändigt behöfva, och hvars förläggande till annat ställe, eller till pråmar på Mälarn, skulle göra hamnens begagnande af ångt fartygen alldeles omöjligt; Att ångfartygen måtte erhålla rättighet att koka mat ombord, hvilket tyckes vara ganska billigt, då de erlägga dubbel kokhusafgift och begagnandet af deras kök, isynnerhet om bruket af kol ,dertill föreskrifves, ej kan anses farligare, än uppeldningen af de med läga skorstenar försedde ångslupspannorne, samt Att det redan en gång förut åt Drätselkommissionen erbjudna öfvertagandet af morringare nes underhåll måtte af kommissionen motta