Aftonbladet – 8 januari 1839, sida 1

4 CC VAA SAMAR III TOT IUI I anseende till Belgien heter det deri, att ch Kammaren med förtroende emotsåg utgången af underhandlingarna derom, öfvertygad, att regeringen ingenting försummade, att bringa i harmoni hvad Frankrikes värdighet, en vänskaplig nations intressen och det gifna ordet erfordrade. Belgiens sjelfständighet och dess politiska rang, enhälligt erkända af den store Europeiska familjen, skola bli en borgen mer för verldsfridens bibehållande. I anseende till Spanien gladde sig Kammaren öfver att regeringen fortfor att verkställa traktaterna; tvistighelerna med Mexico räckte allt för länge 0. S. V. Vid debatten härom i Kammaren kunde iecke en iilen opposition uteblifva. Först uppträdde Hr Montalembert, känd som en varm vän af Belgiens intressen och Grefve Merodes mäg, för att tala för Belgiens sak, hvilket föranledde en replik af Hr Molt, som deri genomgick nästan hela historien med de 24 artiklarna. Af större effekt var ett tal af Hr dAlton Shee. Vid förra sessionens slut, sade han, hade han påstått, det ministeren alls ieke ägde något system. Sedermera hade han likväl blifvit öfvertygad om motsatsen. Han visste nu, att hon verkligen hade ett, nemligen att låta de konstitutionella allianserna kallna, och deremot ingå förbund med de abso n luta makterna. Följderna häraf hade. varit II IX ör n24 Sn Helvetiens förödmjukelse , för att behaga de Nordiska makterna, Anconas utrymmande och e I slutligen signalen till Belgiens styckning m. m. Hans tal gjorde ett djupt och länge fortfarande intryck, som snart åter uppvärmdes af Pelet de la Lozere, hvilken yttrade sig isam-jma anda. Icke destomindre visade sig vid disI I kussionen öfver de serskilda artiklarna, en ganska bestämd ministeriell majoritet och de tre första äro redan antagna. Om Deputerade Kammarens adress är ännu ingenting bekant. Man vet blott, att kommissionen redan slutat öfverläggningarna. om den yttre politiken och bhörjat med de are frågorna. Hr Etienne lärer vara dess förfat!are, Hos general Jaqueminot hade på inbjudning de ministerielle deputerade samlat sig, till ett antal af 457, och der hållit en ordentlig rådplägning, med Hr Cunin-Gridaine till ordförande. De församlades första åtgärd var att anmoda ministrarne icke afträda, och Journ. des Debats försäkrar äfven, det de tagit sitt beslut att qvarstadna, hvartill tidningen anser något mod verkligen fordras, då Kammaren satt deras oförsonhgaste fiender till domare ö!fver dem. I alla fall göra sig ministrarne ingenting mindre än säkra och söka derföre skräma med en Thierss-minister, hvilken, enligt hvad La Presse försäkrar, skall fordra som vilkor att få upplösa Kamrarna, att äga fri hand i fråga om räntenedsättningen, att konungen ej skulle deltaga i konseljens sammane. komster o. s. v. Man anser likväl temligenm allmänt dessa uppgifter för ogrundadee Hofpartiets jurnaler innehålla numera icke sällan artiklar, riktade emot Englands politik — ett nytt bevis, om något ytterlig sare behö des till de många, som ligga i konung Ludvig Filips handlingssätt under de sednaste åren, att denne monarks sympathigr snarare vända sig åt det, system, som ryska politiken representerar, än åt det, qvadrupelalliansen var ämnadt att skapa. Bland dylika artiklar hafva vi funnit nedanstående, hvilken nyligen lästes i la Presse, förtjena att meddelas, lör den sammanträngda öfverblick den innehåller af Englands bandelsoch kolonialvälde. Pen börjar med en anspelning på huru England söker gripa omkring sig i Asien, omnämner besittningstagandet af Adera och ön Perim i Röda hafvet, äfvensom Buschir vid Persiska viken, och förklarar, attingen kränkning af någon traktat å Persiens sida, eller medelbarligven å Rysslands, kunde råttfäsdiga en dylik åtgärd. cDenna cerhörda tillvext af Englands maktac — heter det vidare — aär ett skådespel, värdigt filosofens och isynnerhet statsmannens uppmärksamhet och betraktande. Den grundliga utforskningen af de orsaker, som fört England till denna höjd af makt och lycka, hvilka göra deteamma till skiljedomare öfver verldens öden, skulle utan tvifvel lemna mnyvyttisa anvisningar åt de män.