Aftonbladet – 7 januari 1839, sida 1

Article Image
opinionen i denna fråga inom Danmark, och hans reflexioner innefatta dessutom ä!skilligt, hvilket ehuru bisak, ändock för en eller annan orsaks skull fäster vår uppmärksamhet. Lill en början ser man, att äfven i Danmark, der den af våra devouerade så bögt beprisade enheten och kraften af allenastyrelsen icke är bruten hvarken af en lagstiftande representation eller af den allsmägtiga jurnalismen, det likväl i vissa fall kan tiligå tout comme chez nous, d. v. s., att en med stor möda och mycket brak, af kommittcer, kommissioner, auktoriteter och med underdånig önskningsrätt utrustade ständer, hoparbetad författning underkastas en oförmodad klippning och skärning, asnart sagdta 1 sjelfva ögonblicket af dess verkställande, eller emellan promulgationen och tilllämpningen. . Vidare tyckes man ej obetydligt varseblifva, att den allenastyrande visheten behöfver ett temligt vidsträckt spatium för sina beräkningar; ty döljas kan det väl icke, att det så oförmodadt påkomna behbofvet, att öfverhoppa de förut begagnade formaliteterna, för att i sista ögonblicket reducera en med stor möda utarbetad förordning, från, så att säga, ett till en haif, röjer att man icke beräknat sin styrka med tillräckligt afseende på allt hvad som hända kunde, samt möjligen kunde föranleda den tron, att man begärt mycket, för att sedan genom nedsättning försäkra sig om åtminstone något. Slutligen finner man, att de anspråk Sverge tror sig äga på friare fart genom sundet, äfven i Dannmark blifvit bemärkta, och sannolikt icke äga opinionen för sig. Denna punkt är ganska öm, och önskligt vore, att den kunde behandlas med den klokhet och delikatess å ömse sidor, att ingen söndring mätte uppkomma meilan tvänne folk, som i sednare tider så berömligt sökt bortarbeta de fordna ur nabolagstvisterna uppkomna fördomarne, och som utgöra blott ett, då fråga är om de mindre, men på civilisation grundade staternas oafhängighet af de stora och autokratiska. Svenska regeringen kan möjligen blifva tvungen att gifva efter för svenska folkets önskningar, och framställa en begäran, som här allmänt anses både billig och nödig. Att danska regeringen tilläfventyrs dervid finner svårigheter, skall icke förundra någon. Hon är skyldig att i det yttersta bibehålla sitt lands fördelar och det är icke lätt att afstå hvad man ej sjelf äger annorlunda än som ett depositum. Det är egentligen endast folken sjelfva, som kunna afhända sig en dem tillagd förmån, och danska folkets opinion kommer derföre otvifvelaktigt att bestämma danska regeringens bandlingssätt. Men äfven folken äro nödbudne då frågan rörer uppoffringar. De se icke blott på den pekuniära förmånen, de göra ännu mera afseende på rättigheterna, och om danska folket betraktar den tribut, svenska fartyg fortfarande erlägga i sundet, såsom en detsamma tillkommande rättighet, så skall äfven underhandlingen om dess afskaffande eller modificerande möta betydliga svårigheter, Måhända skall likväl opinionen i Danmark lätt uppfatta skilnaden emellan, om man så får såga, rättvisan i denna rättighet då fråga är om Sverige och då fråga är om andra stater, samt inse att hvad Sverige i afseende på en sådan rättighet kan invända icke kan af andra stater tagas till föredöme eller af dem åberopas. Att bär utveckla denna sckilluad vore för tidigt; vi hafva blott af den danska jurnalistens antydningar tagit oss en anledning alt preverera om en möjligen uppkemmande kollision mellan de respektive regeringarnes isigter cm ländernas intressen, för att dervid få till våra medbröder på andra sidan sundet framföra den önskan på detta nya år, att den broläggning, de litterära kommunikationerne mellan båda länderna så vackert påbörjat, icke måtte rifvas för de, såsom vi hoppas, snart öfvergående kollisionerna mellan materiella intressen. A Efter anförandet af den Danska kungörelsens verba formalia, säger den Danska jurnalisten, att han icke ämnar yttra sig om det reella eller sjelfva hufvudsaken uti den Kongl. kungörelsen, hvars bedömande förutsätter en mängd data, dem han icke har till hands, men att han deremot ej kan undgå att fästa uppmärkcaAmbhbatan nå dan ctara AÄAfösl allena från vanlion

7 januari 1839, sida 1

Thumbnail