SER ÄAlCiiUldllaA mn RAA Nr ULVISale j REVY AF TIDNINGARNE. Hr Prosten Anjou i Norrköping har i gårdagens Statstidning låtit införa en upplysning, hvari han anmänker, att Aftonbladet uti dess berättelse om högtidligheterna 1 Norrköping, vid Konungens besök derstädes, och hvarvid tal höllos af Hr Borgmästaren Stålhös och Hr Prosten, satt Hr Prostens namn framför Borgmästarens tal; att Hr Prosten ansett detta med likgiltighet, men att då all rättelse hittills uteblifvit, ehuru Hr Prosten tror sig känna, alt erinran derom från annat håll blifvit gjord, och Prosten, med anledning af nämnde misstag, blifvit anfallen med smädliga anmärkningar al en del landsortstidningar, så har han nu ansett sig böra derpå väcka allmänbetens uppmärkhet. — Jemte pegagnande af denna upplysning, att ett misstag i omförmälde afseende ägt rum, och i det vi utbedja oss, att hos Hr Prosten Anjou få göra en skyldig excuse för det obehag han möjligen kunnat röna af att hafva blifvit förvexlad med Hr Borgmästaren Stålhös, få vi tillika äran nämna, att någon aföregående erinran derom från annat håll, icke blifvit gjord hos oss direkt, eller, så vidt vi kommit att observera, på något ställe offentligen, förr än i förra numret af Svenska Minerva. Vi taga i öfrigt för gifvet, att Hr Prosten Anjou, så väl som alla våra läsare, anse oss äga nog takt och urskiljning, att vi genast sjelfve skulle hafva anmärkt förvexlingen, om vi förr än nu fått den ringaste speciella anledning att observera densamma, då det är klart, att den i alla fall icke kunde undgå att märkas och angifvas af någon bland de många, som voro närvarande då talen höllos. Vi tro oss dessutom äga rätt till det vitsordet, att icke lika med Statstidningen halva för sed, att lemna uppgifter om möjliga misstag i sak obesvarade, eller förbigå alla sådana underrättelser, som icke öfverensstämma med den politiska färg vi tillhöra. Den fullständighet, hvarmed vi merändels redogöra för auktoriteters rapporter och förklaringar, rvilket deremot aldrig iakttages i styrelsens tidningar med de skrifter som äro riktade emot någon avederbörande,, är härpå ett obestridligt bevis. Det återstår således blott att till vårt eget rättfärdigande få upplysa, huru den ifrågavarande förvexlingen kunnat tillkomma, och det är detta afseendee vi få erinra, att i det n:r af Statstidningen, hvari berättelsen om Konungens smottagande i Norköping är inryckt, nemligen för Onsdagen den 42 December, förekommer jöljande strof: Vid ankomsten till staden uppvaktades Hans Maj:t al den äldste Borgmästaren, anförande Bor;erskapet, samt af Prosten Anjou med Presterskavet, hvilka till Hans Maj:t höllo nedanstående unlerdåniga tal:n — — — Något vidare förekommer icke i Statstidninsen om namnet på dem som talat. Orsaken wvarföre vi verkligen ansågo, att Hr Prosten Anjou hade varit den, som hållit helaj det eferföljande talet, hvilket väl har tvenne afdelvingar, men följande omedelbart på hvaranIra, utan någon åtskilnad, låg dels i den ofran citerade redaktionens otydlighet, att icke ned orden: hvar för sigk eller något dylikt, utmärka de serskilde talarne; dels fördes vi änwu mer till samma, sedermera origtig befunna örmodan, genom följande uttryck i början af let första talet: Eders Maj:ts trogna undersåtare, Norrköpings Magistrat och Borgerskap, utbedja sig i underd. Ill genom oss få frambära etc.