Article Image
för sig. Denna grundsats tål ingen afprutning från den kan icke vikas. Men om ministrar? ne nu straxt lemnade stna platser, så skulle de derigenom gifva eiter för sina fienders otålighet, och deri handlade de orätt; de skulle då fela emot hvad de äro skyldige sig sielfvye och sina vänner. Kabinettet är sig sjelft skyldigt att rätt. färdiga sig, och att från den offentliga tribunen tillbakavisa det förtal, som smyger i mörkret. Det är också hvad koalitionen har mest att frukta — en offentlig diskussion. Koalitionen blir deiigenoar tvungen, att likaledes yttra sig och att utveckla de åsigter, efter hvilka hon anser regeringen böra föras. Dervid skall hon visserligen icke hafva någon annan förlägenhet än valets, men denna förlägenhet är stor nog. Ykall koalitionen komma med högra centerns åsigter eller venstra centerns, eller måhända med venstra sidans, eller med allas på en gång? Allrahelst skulle den i all tysthet vilja komma åt makten — att hindra detta är ministerens pligt. Ministrarne äro alltså sig sjelive skyldige, att icke lemna sina portföljer förrän diskussionen är bragt till slut; -men detta äro de äfven skyldige sina vänner. De få icke glömma de 480 deputerade, hvilka, med åsidosättande af alla personliga frågor, blott hade landets intresse i sigte och röstade för regeringen. Visserligen tror koalitionen att, när hon blott kommer till statsrodret, skall bon äfven få dessa 480 på sin sida, ty de äro rädda och ärliga menniskor, som icke vilja annat än lugn, lika mycket från hvad hand det kommer. Detta är väl att allt för mycket lita på deras beskedlighet. I alla fall bör en minister, som har den talrikaste af alla fraktionerna i Kammaren för sig, icke alltför hastigt rymma fältet.a I fall Handelsbiadet i Amsterdam är riktigt underrättadt och talar sanning, skulle konung Ludvig Filip hafva vägrat audiens åt de båda Belgiskedeputerade, som blifvit från Brässelsände till Paris, för att inför Deputerade kammarens adresskommission forsvara Belgiens rätticheter emot konferensens i London beslut. Afven grefve Mole skall, efter samma tidnings uppgift, hafva förklarat, att han hvarken officielt eller officiöst kunde emottaga dem såsom deputerade från en främmande makt. Högst otroligt låter hvad Handelsbladet derjemte berättar, att desse Herrar skulle hafva blifvit antydde, att inom trenne dagar lemna Paris. ENGLAND. Vi hafva förut omnämnt den petition till regeringen från köpmännen i Londoa och tiverpool samt andra aktade medborgare, hvari regeringen uppmanas att, i samråd med Englands bundsförvandter, söka göra ett slut på gräsligheterna i det inbördes kriget i Spanien. Tvenne deputationer hafva nyhgen haft företräde hos Lord Melbourne och öfverlemnat petitionerna. Lorden svarade genast muntligen, beklagade visserligen, lika med petitionärerna, rysligheterna i Spanien, men trodde sig icke se någon möjlighet att göra slut på dem genom det föreslagna medlet, nemligan en öfverenskommelse emellan England och de stora makterna. Öfver hufvud gaf han icke anledning till någon förhoppning om förändring i den politik, England hittills följt i afseende på Spanien. RYSSLAND. Söndagen den 46 December firades Hertigens af Leuchtenberg förlofning med Storfurstinnan Maria högtidligen i en af Petersburgs kyrkor. Om aftonen var hela staden illuminerad. Kejsaren har lemnat ett nytt prof på den snabbhet, hvarmed han genomilar sina stater, uti den resa, han cjorde till Moskwa med herligen af Leuchtenberg. Denna resa fullbordales från Petersburg till Moskwa och åter på itta dagar. Den hade, som hekanfgär, för änlamål att göra hertigen bekant en gama, i hjertat af riket belägna hufvudstaden, och ned dess befolkning, som först bär pregein af ikta rysk nationalitet. Det talades också allnänt om, att kejsaren der skulle fira årsdagen Uf sin thronbestigning, då han plötsligen visale sig på spektaklet a Petersburg. Först lagen förut hade genom en i tidningen Nortdika Biet införd skrifvelse från Moskwa. hbertiens förlofning med storfurstinnan Maria Nikoajewna blifvit bekant. Aomese———in—— ——NNHueusnsed OM UPPFOSTRINGSVÄSENDET I SVERIGE. Boktryckervikonsten och Folkuppfostran.

5 januari 1839, sida 1

Thumbnail