Aftonbladet – 4 januari 1839, sida 2

kat sin älskade nicce till brudgåfva; denna äl skade niece sjelf framför spegeln, sådan sor man träffar tusende unga fästmör, med el förträffligt hjerta, hoppande, hjertat nemliger al glädje öfver den förestående förmälninger men tillika, såsom tusende andra, litet barnslig kär i sina grannlåter och helt litet bortskämd obeslutsam och nyckfull, samt i följd af nå gra lärdomar, hon af någon annan tant nylige! hört om akarlarnag, så der något funderand huru hon skall ställa till att icke genast släp pa husbondväldet ifrån sig — är hvad först scenen presenterar oss. En hederlig, förnuf tig och öm, men icke svag fästman, någon fal lenhet för jalusi hos fästmön, hennes envishe att vilja uppskjuta brölloppet några dagar, fö det brudslöjan ännu icke blifvit färdig, sedai hon förut nekat fästmannen samma uppskof fö all vänta på en hans väns ankomst till staden ett häral uppkommet ganska allvarsamt oväde: på de båda älskandes framtidshimmel, med miss förstånd, ruptur och tårar; brudslöjans anländande under tiden, och slutligen det goda hjer tats och den älskvärda naturens seger öfver få fingan, egensinnet och den falska blygseln, sam en försoning, för hvilken fästmön sjelfmant lå. ter brudslöjan falla till offer, utgöra ämnet oci handlingen i denna lilla bagatell, som spelas af Hr Almlöf och MIl Högqvist, och de; den sednare på ett talangfullt sätt förstår at återgilva alla dessa små gvriller, som så lät! kunna bemäktiga sig en flicka, hvilken aldrig rönt nägra andra motgångar än af ett knapp. nälsstyng vid toiletten eller af en handske, som gått sönder vid pådragningen. Hela karakterer och alla de serskilda skiftningarne af ett sådant lynne äro lyckligt tänkta och utförda af författarinnan, och det är en af dessa målningar, om hvilka man skulle kunna svärja på, att något original suttit för dem, och att de likna detta original. Vi rekommendera hos alla våra unga läsarinnor att se målningen. Lika enkel, kort och okonstlad som Brudslöjan, lika pompös, utförlig och effektsökande är Griselda. Ämnet är i korthet, att Percival, furste af Wales, en ibland de 42 cRiddarne af det Runda Bordetc, hvarom sagan förtäljer, och en lika tapper som oböjligt stolt och herrsklysten herre, infunnit sig vid Konung Arti hof till en fest, som öppnar skådespelet, och der Arti drottning Ginevra med sin svit lyser i hela glansen af furstlig prakt. Ett rykte harredan förut framträngt, att Percival förmält sig med en kolaredotter, och häröfver får han höra en mängd sarkasmer, på hvilka han å sin sida svarar så bitande och öfvermodigt, att ett envig med Drottningens riddare Lancelot är på vägen att uppstå. Detta bilägges dock slutligen på det sättet, att Percival, för att bevisa sitt påstående, det hans maka Griselda för sin dygd förtjenade att bära Englands krona, går in på att underkasta henne de hårdaste prof, såsom att hon skall lemna bort sin lilla son, att Percival i hela sitt länsfolks närvaro skall förskjuta och skicka henne ifrån sig lika fattig, som då han upptog henne, att hon skall foga sig 1 allt detta, utan att hennes kärlek skall förminskas, och slutligen att han sjelf skall, såsom biltog och Tfogelfri, fly till henne, ach hon våga silt Hf för att rädda honom. Priset är, att drottningen skall göra knäfall för Griselda, om denna segrar, men Percival i motsatt fall likaledes på knä göra afbön för drottnin-. sen. Griseldas dygd och kärlek genomgår segrande alla dessa prof; men då hon får veta, att endast ett vad utgjort anledningen till det srymma spelet med hennes känslor och det förfärliga lidande, under hvilket gifvits till pris it högmodet; då brister hennes hjerta, hon åLervänder till sin faders kolarkoja, och Percival, afskydd af alla, lemnas ensam till rof för sina samvetsqval. Denna uppränning har lemnat ett rikt tillfälle åt författaren att lägga åskådarnes känslor på sträckbänken. Stycket förtjenar onekligen att ses, för den glänsande prakt, kostymer och dekorationer erbjuda; att höras, för en i allmänhet vacker och poetisk diktion, återgifven i en vårdad och ledig öfversättning af Hr N. Arfvidsson, men isynnerhet både att ses och höras för fru Hjortsbergs spel, som nästan allt i;enom mästerligt utförde den svåra och angri-! van da nvnAallan af dan äZma anh höänmnifna a