Aftonbladet – 29 december 1838, sida 3

) men hvarifrån hon hbindrales, man yet ej af hvad orsäk. Gaspard kände häftiga plågor, som fortforo änIda till den 3 November, då han slutligen afled. Morgonen till sistnämnde dag kastade hustrun sig i hans armar, bekände s:tt brott med alla dess omständigheter, och bad om hans förlåtelse. Hon sökte icke rädda sig med flykten, utan lät godvilligt fangsla sig tillika med Catherine, hennes medbrottsling, Ransakningen är redan slutad, och målet skulle förekomma i December vid Assisdomstolen i Befort. Gaspard var endast 23 år gammal, Jeanne V... 19, och Catherine 47 år. De båda fruntimren äro vackra, och den sistnämnda har i synnerhet ett ganska uttrycksfullt ansigte. aBerliner Zeilung, Nr 282, meddelar följande notis; Den 49 sistlidne November fångades vid Cocsfeld, i provinsen Westphalen, en sparfhona (ein weibliche Haus-sperling), om hvars hals en remsa af bly befanns fästad, försedd med följande, inristade påskrift: cKarlskrona XII Nov. 358.4 — Denna lilla fogel har således, som det synes, på den korta tiden af 7 dagar flugit, i rak linie beräknadt, nära nog 400 gcogr. mil, och dervid dragit sig 6 grader eller 60 mil sydligt. Det vore intressant, i fall denna sparf verkligen blifvit släppt i Carlskrona, om afsändaren ville ge sig tillkänna, för att konstatera ett märkligt naturalhbistoriskt rön, hvilket man eljest har anledning att betvifla. Vid framl. Asesssorns, Med. Doktorn och Mathes. Lektorn vid Hernösands gymnasium , G. Lunel!s, graf ). EFTER BEGRAFNINGEN. I sorgshuset ställs igen prestafven; Der på hvarann ej mer så tyst man ser. NS Den tomma vagnen går så lätt från grafven; Ej stegra sig de skygga hästar mer. Allt folket strömvis, som det kom, försvinner; Och klockorna sin klagan sluta ren. I morgon än det gröna blott man finner, Som vinden blåser bort från sten till ster. Är det då allt förbi? Skall så af vinden Allt skingras hvad han gjort och hvad han var? Töms med den tår, som faller af från kinden, Ur hjertat äfven all den tack, det har? Den store läkarn, hjelparen i nöden, Då han cj hjelper mer, glöms äfven han? Glöms af den mängd; som, bäfvande för diden, Ren af hans åsyn blott sig lättad fann! Ack nej! Då han förgäts i nöjets salar, Nu saknad der, och ryktet ej, söm nu. Af sorgen följdt, om hans förtjenster talar, Välsigna hyddans barn hans namn ännu. ) Dessa verser, som lära vara författade af Hr Biskop Franzen, hafva från en af den aflidnes slägtingar blifvit till Red. insända, med begäran om deras införande i bladet. R— I ———— — —— — ————— —————— — — AA