Aftonbladet – 29 december 1838, sida 2

man så omenskligt bortryckt honom. (St. Bladet.) ME — Ett ord att ihågkomma. Ibland alla de yttranden, vi hört af Hans Maj:t vår nuvarande Konung vare sig i bref, j throntal eller svar på deputalioner, finnes knappt jnågot märkligare och mera förtjent att nämInas och inregistreras bland astatshandlingara, än en del af det svar Hans Maj:t lemnade på Kapten Fosss tal vid uppvaktningen i Christiania. Detta svar meddelades såväl i Onsdagsnumret af detta blad i öfversättning från de Norska tidningarna, som i Statstidningen för samma dag. Då ordalydelsen i den sednare är något olika, möjligen derföre att Statstidningens Redaktion fått sig en afskrift af det Fransyska originalet att öfversätta, så välja vi för ombytes skull derur det ilrägavarande stycket. Sanktionen af den så länge efterlängtade kommunallagen (lagen om aFormandskabetc) har som man sett öfverallt i Norge, der H. M. framrest, utgjort ett thema för kommunaldeputationernas tacksägelser. Kapten Foss, som beneventerade H. M. i Christiania, begagnade äfven tillfället att för denna sanktion uttrycka Norrmännens lifligaste tacksamhet, och rörande denna punkt innehöll H. M:s svar följande märkliga ord: aDen municipal-lag Jag sanktionerat utgjorde, sedan längre tid tillbaka, ämnet för Mitt öfvervägande af de borgerliga samfunds-förhållanderna. Jag har alltid trott, att om kommunerna sysselsatte sig med sina inre ärender, skulle en regering, som endast hade att vårda de höga financiella lagstiftande, administrativa och politiska åsigterna, bliva mera nyttig för det land, densamma försyvarde, än då den öfverlemnar sig åt detaljer, i afseende hvarå den bästa uppfattning, det kraftigaste mod och den mest stadgade erfa: enhet ofta misslyckas. Detta uttryck af Konungens tänkesätt bör för oss Svenskar vara en så mycket mera välkommen underrättelse, som det svåraste hindret emot det representativa systemets utveckling hittills just legat i centralisation, i detaljers och alla slags lokala angelägenheters dragande under regeringens omedelbara handläggning, hvilket nästan blifvit en stående gfundsats i hela vårt författningsväsende och hvarigenom man likasom sökt vänja folket helt och hållet ifrån tankan på det allmännas intressen. Om några borgare i en småstad besluta ett sammanskott, om några individer stifta ett sällskap eller en orden, straxt skall regeringens sanktion sökas, och om någon som ej genomgått hela skråläran, vill utöfva skoflickarhandtverket i Skanör. skall han vända sig direkte till Konungen. I en viss stad uppstod nyligen fråga om anläggningen af ett dike; saken afgjordes al Konungen i administrativ: väg, och sällan promulgeras en författning, som saknar den klausalen, att för den eller den händelse Konungen förbehåller sig att sjelf pröfva hur förhållas bör. Vi vilja ej återtaga de mångfaldiga exempel, som i detta och andra blad blifvit framdragna på regeringens sträfvande att occupera sig med detaljer; vi erinra blott, att sjelfva det officiella bladet i sin skrufvade replik på cAterblicken å det förflutna åretc, undskyllade regeringens lamhet i afseende på vissa offentliga angelägenbeter med den ursäkten, att regeringen hade så otaligt många enskilda mål att afgöra. Och hvarföre har den det, om icke derföre att den sjelf oupphörligt så vill? Kanske är detta in statu quo en lycka, ty de viljor, som placeras på våra taburetter, äro måhända mera skapade för adetaljernac, än för ade höga financiella lagstiftande, administrativa och politiska åsigternak. Men landet, kommunerna, individerna äro oändligt generade af detta detaljerande inom centralpunkten för rikets allmänna angelägenheter, och det är derföre glädjande att veta, att den, från den liberala pressens sida i många år uttalade opinionen om nödvändigheten af kommunalstyrelse och detaljernas skiljande från regeringen, nu oföre modadt gifver eko från thronen. Att dettaicke måtte undgå uppmärksamheten eller II. M:s ord förglömmas, då fråga om deras tillämpning här kan uppstå, är hvad vi genom deras upprepande här åsyftat, och såsom säkert bör antagas, att sedan det hinder emot ändamålsenliga municipalinrättningars införande i Sverge, som man kunnat befara i obenägenhet emot dem å Kenungens sida, nu blifvit undanröjdt oo TFflaäanse Mazsaa 2 oo äg. OK Aförtivdhara