Aftonbladet – 28 december 1838, sida 2

ihland nya anmälda tidningar, ämnade att utkomma under ioppet af nästa är, annoncerar sig en från Carlskrona, med titeln Najaden. Vi hafva icke den förmånen att känna redaktlören, men hans penna synes vara en bekantskap att göra. En lätt stil, ett godt och osökt skämt och ett sundt omdöme visa sig redan 1 det första numret, som vi med verkligt nöje genomgått. Detta nummer innehåller bland annat, såsom inledning, en rätt humoristisk beskrifning på alla de fordringar man gör af ett landsortsblad. Vi införa här ett stycke deraf: Få af våra småstäder räkna öfver några tusende innevånare, de fleste derunder; en tidning, som utgifves i ett sådant samhälle, kan således derinom ej påräkna mera än ett par hundrade prenumeranter, och de flesta af vära Landsortsbiad lära väl ej äga utofver 2å 3högst 400. Hvarje tiotal af desse, som möjligen frångå, göra således en under sädane omständigheter betydlig financiel förlust, och alla dessas smak och fordringar måste derföre, så vidt möjligt är, tillfredställas, om tidningens utgifvande skall vara verkställbart. Nu fordra nästan alla, att i tidningen få se alla stadens och ortens nyheter i annonsväg, och denna lilla inkomstkälla kan ej heller af redaktionen undvaras; 2, stundom 3 å 4 spalter måste således härtill upplåtas. Sedan fordra de flesta äfven att få se öfrige lokala underrättelser, såsom kyrkonyheter, anmälde resande o. s. v. Några pretendra ut ländska nyheter ur första hand, hvilket för redaktionen medför den ganska kännbara utgiften för hållandet af utländska tidningar; andra önska se underrättelserne ur hufvudstadens tidningar så fullständigt refererade, att dessas läsande må göras snart sagdt alldeles öfverflödigt; vidare fordras original-artiklar i politik, ekonomi, lagstiftning, lagskipning och allehanda andra allmänna ämnen, äfvensom underrättelser om den nyare litteraturens alster; ett parti fordrar, att tummen skall hållas på ögat på ortens autoriteter, och desse äter fordra, att aldrig omnämnas, om icke inpudrade irökelse och rosendoft, och hvar och en känner den mängd olägenheter, som för ett litet iandsortsblad kan uppstå genom kollision med ortens autoritet. Så komma, om vi så må benämna dem, alla skråens, eller ortens enskilda intressens fordringar; de handlande önska se kursnoteringar, varupriser från jordens alia kanter, Öresunds, Trollhätte och en mängd andra listor afskrifne; hanudtverkarne önska underrättelser om industriens alla framsteg, jordbrukaren om landthushållningens o. s. v. Tanterna — i hvilken småstad finnas ej sådane, och i hvad grad är ej tidningens så väl som alla andras rykte af dem beroende — vilja nödvändigt hafva novel!er, anekdoter, charader, logogriter och nära nog hela aLesefröchtec i komplett öfversättning. Sist komma Stockholmstidningarne, hvilka genom deras mästaredomar så godt som afgcöra den stackars landsortsarbetarens framgång i rikets ötrige orter; och deras fordringar äro ej de minsta; de fordra först och främst ett uteslutande hyllande af deras åsieter och flitigt arbetande i deras intresse, på det de vid förefallande behof må äga god tillgång på copinionsyttringar från landsortena; och sedan fordra de en mängd underrättelser rörande orten, der tidningen utgifves, hvaribland, som vi nyligen sett, cLäroverkens tillstånd, Landthushållnings-sällskapernas fortgång, i onungensbefallningshafvandes ckonomiska och administrativa embetsatgärder, alla märkligare rättegångssaker der och vid Rådhusrätterne samt inom dormsagorna icorten, enskilda industriella företaga m. m. Gilves nutidningen ut å en ort (t. ex. Carlskrona), dervid i nåoot afseende serskildt intresse är fästadt (t. ex. flottan), så fordras naturligtvis noga underrättelser ifven i detta ämne. Att till afla delar uppfy 2 dessa olika fordrinvar inses lätt ligga utom möjlighetens gräns; men tt göra det i temligen betydiig grad voreicke allleles omöjligt; dertill fordrades dock: 4:0 ett blad imgefär dubbelt så stort som Aftonbladet, och 2:0o följd deraf en prenume erationsafgift af 40 å 20 Rdr banka, samt 3:0 några tusende prenumer-anter; och häruti ligger det omöjliga. De redaktioner, wilka icke förmå besegra det omöjliga, hvilka icce förstå konsten att på ett litet halfarksblad, utrifvet 2 å 3 gånger i veckan, inrymma allt, och edan lemna publiken detta så godt som för intet ty om tidningen kostar öfver 3 å 4 Rdr banko, van man vara säker, att i den lilla staden alla de, om bo på astorgatana, slå sig tillsammans om ett lad, och alla, hvilka bo på atvärgatana, om ett nnat, summa (vå). helsas derföre med epitheten lumpnac, aoefterrättligac, under all kritika o.s.v. Tärmed vilja vi dock icke hafva sagt, att icke ett ch annat blad möjligen gjort sig förtjent af dessa pitheter, och att icke den gamla landsortspressen allmänhet, äfven med dess inskränkta resurser, i tt och annat afscende kunnat stå på en högre unkt, än förhållandet varit intill sednare åren; vi afva endast velat antyda, hurusom fordringarne i landsortstidningarue ofta äro alltför stora, samt Imänhetens uppmuntran och medverkan tillderas ullkomnande jemförelsevis alltför ringa. I afseende på sin blifvande tendens cch syfförklarar redaktionen sig skola tillhöra dem mm tro, att menniskan, hölid 1 valmar eller AA AL. let ee AAA fl AA. TT. IT a