Aftonbladet – 28 december 1838, sida 2

-—-— vv -—-— RV ra MILIUIV MUIGHU LTL SLtUUCI dur VFaCAL CH ICKC INN dre förargelse, än hans politiska äflande i d mycket godas leder emellanåt är ett ämn för löje och munterhet. ee Åtalet mot t. f. Polismästaren Hultberg fö hans befallning att prygla ynglingarne Christan 3erglund och fFundberg hvilar ännu i Sve Hofrält, till hvilken äfven åtalet mot polisbe tjenterne Kretz och Wittmejer blifvit förvist i på den grund, att den förre eller Hr Polismä Istaren borde anses såsom brottets uppholsman Att han moraliter må så anses, lider väl inte tvifvel; men huruvida detta tillika innefatta något juridiskt skäl att hopfoga Kretz ocl Wittmeijers sak med Hr Polismästarns hafv: många belviflat, och att detta tvifvel ej heilei varit främman:!e för Södra Kämnersrätten, som afdömde målet, kan inhemtas af nedanintagne protokoll vid samma rätt, hvilket utvisar, at sjelfva ordföranden, Hr Häradshöfdingen Schönmeijer, om rätta förståndet af 4734 års brel hyste en annan åsigt, än de båda ledamöterna. Hrer Notarierne Montelius och Uppling, som bestämde utslaget, hvilket förekommer i början af detta protokoll: aDå nu mera är upplyst, att åtal blifvit hos Kgl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Svea Hofrätt anstäldt emot Hr Färadshöfdingen Hultberg, för det han, i egenskap af tillförordnad Polismästare, skall hafva anbefallt uppsyningsmännen Carl Gustaf Kretz och Johan Erik Wittmeijer, att genom prygling söka förmå yng lingarne Christan, Berglund och Lundberg till bekännelse af brott och såmedelst varit upphofsman till det brott, för hvilket Witimeijer och Kretz nu äro vid denna Rätt tilltalade; finner Kämnersrätten sig böra, 1 öfverensstämmelse med föreskriften 1 Kongl. förordningen den 6 Mars 4754, tll Kongl. Hofrätten öfverlemna detta mål till vidare ransakning och dom. De af Kämnärsrättens ledamöter, hvilka biträdde detta beslut, voro Notarierne Montelius och Uppling. Primarie kämnären, Herr Häradshöfdingen Schönmeijer var af skiljakug mening och yttrade: Ehuru Kongl. förordningen den 6 Mars 1731 stadgar, att, då upphofsman till brott eller missgerning blifvit upptäckt och veterlig vid den domstol, hvarest målet redan blifvit anhängigt, och det förhållande skulle inträffa, att upphofsmannen lyder under annan jurisdiktion, saken bör dit förvisas till vidare ransakning och dom, så väl öfver upphofsmannen, som alla i gerningen delaktige; likväl och emedan berörde Kongl. förordning endast och allenast afser under-domstolar, ordinarie eller serskilde, samt de brott och missgerningar, hvilka, antingen i följd af brottens natur eller med afseende å stället der de blifvit begångne eller i och för upphofsmannens person, böra vid den ena eller andra af dessa under-domstolar ransakas och der afdömas samt, i händelse målet vore sådant, att det nj borde vid underrätts dom stanna, tull vederbörande öfverrätts skärskådande öfverlemnas; ty, och dåj dessutom, hvad beträffade polisuppsyningsmännen Witlmeijer och Kretz, desse icke kunna anses hafva med Er Häradshöfdingen Hultberg deltagit uti något af bemälde Hr Häradshöfdinge såsom domare och embetsman föröfvadt brott, helst denne sistnämnde uti till Hr Justitiekanslern afgifven samt vid förhör inför Kämnersrätten åberopad förklaring upplyst, atti. han icke anbefallt Wittmeijer och Kretz att. senom prygling söka förmå ynglingarne Chri-l. stan, Berglund och Lundberg till bekännelse af! mot dem angifvet tjfunadsbrott, vid hvilket örklarande Wittmeijer och Kretz låtit bero, tan att framställa begäran, att om ett motatt förhållande få åstadkomma bevisning, anser AA pe AL a 1: I — AA mom ffs JP mo ev oo ee