tj td I UCL Ganska BeENVINSKINNSA namnet Afphons Pepin. I En Kongl. Ordonans i Moniteuren tillåter -Jutgifvandet af nya Skattkammar-obligationer, till ett belopp af 6 millioner Fr., så att hela Isumman af dessa, vid årets slut, skulle utgöra 136 millioner. Prestpartiet börjar åter resa upp hufvudet j med en oförställd trotsighet, som man i våra dagars Frankrike ej skulle vintat. Tvenne samtida händelser gifva ett profstycke derpå. Den bekante Pären, grelve Montlosier, afled den 9 dennes i Clermont-Ferand. Ehuru aristokrat och vän af feodalismen, var han likväl ingen sådan af Jesuiterne och kongregationen. Det var ocksa till följe af hans petition till pärskammaren, hvaröfver grefve Portalis afgaf en vidlyftig berättelse, äfvensom genom hans brochyr Memoire å consulter, som Jesuiternas planer 1 Frankrike tillintetgjordes. Presterne svuro honom derföre ett oförsonligt hat, och begagnade hans sista stunder, för att giva luft deråt. Biskopen besökte honom på sotsängen och ville förmå honom till en omvändelse och återkallande af sina förra skrifter. Då dessa bemödanden misslyckades, förbjöd han alla kyrkoherdar att bigta honom, förr än han undertecknat en sådan återkallelse. En vikarie, som låtit förmå sig att icke desto mindre besöka honom och vid återkorasten försäkrade biskoI pen om den döendes anger, skickades tillbaka till honom, för att hemta en skriftlig förklaring. Den sjuke undertecknade verkligen en j sidan, af innehåll, att han aldrig åsyftat något mot den Romerska-Apostoliska religionen, och att, om något yttrande råkat undfalla honom, som stridde mot dess dogmer, återkallade han det såsom stridande mot hans fordna och närvarande åsigter. Härmed var biskopen likväl icke nöjd, och vägrar den döde begrafning, emedan hans föregångare i embetet bannlyst honom. I Rheims hafva oroliga uppträden ägt rum, föranledda af missionörernes tilltagsenhet. En af desse, som fått predika i kyrkan S:t Jaques, sade bland annat, att Napoleon blifvit straffad för sitt förfarande mot Pius VII derigenom, att han dött på en klippa i Atlantiska oceanen, utan ära, och 2.000 licues från sitt fädernesland, under det Påfven hvilade i vigd jord 1 Peters-kyrkan. Dessa ord väckte oljud och hvisslingar, och följande dagen, en söndag, kunde ingen gudstjenst hållas, emedan ungefär 260 personer inträngde i kyrkan, der de sönierslogo stolar och bänkar, hvarefter de begåfvo siz ul den kyrkoherdes hus, hos hvilken missionären bodde, ropande: Ned med Missionären! Ned med Jesuiterne! Då han nästa gång uppträdde i kyrkan, lyckades det honom väl att få hålla sin predikan till slut, men sedan han återkommit till kyrkoherdens boning, skedde ett allmänt anfali på denna. Fönstren sönderslogos och nästan hela huset plundrades. Generalmarsch slogs för att samla nationalgardet; men detta, som blifvit missnöjdt med den tydliga ynnest autoriteterna visade missionärerne, inställde sig sent och långsamt, så att oväsendet dessförinnan nått sin höjd och flere soldater, jemte underprefekten, blifvit sårade af stenkastning. Dagen derpå, den 43, var vil lugnet återstäldt, men man fann nödigt att tillsluta kyrkan, och missionären, äfvensom hans värd, kyrkoherden, hade ansett rådligast att under natten lemna staden. Omkring 20 personer äro arresterade såsom deltagare i oroligheterna. Tidningarna klandra med skäl regeringens otillbörliga undseende med detta de andeliges ofog. SPANIEN. Det har ännu till den 8 dennes icke velat lyckas, att bringa någon minister till stånd, ehuru Hr Pila Pizarro dagen förut i Cortes offieielt tillkännagifvit, att Hr Gonzalez blifvit utnämnd till Justitieminister, Er Silvela för le inre ärenderna och Hr Chacon för marinen. Den förste har nerligen afslagit den erbjudna portföljen; den andre lärer följa hans exempel och den tredie är icke ens i Madrid. Munnagorri skall redan ha kommit i handsemäng med Cariisterne. Don Carlos befann sig den 40 i Ascoitia. Tans exempel har blifvit fölidt af Espartero. som i Legronno förordnat, att alla de persorer, hvilkas söner tjena under Pretendenten, ola landsförvi as och deras evasdam oc