bredvid, ifall hen Hörde att de kommo.e Seda han derefter gått ut, hade han efter en lång stund förlopp kommit tillbaka, dervid hän häftigt upp ryckt dörren, och med ett alldeles förvirradt utse ende sagt: aNej! Gud skelof, i natt komma de inte. Dagen derpå hade hom råkat drängen Andersson hvilken hon frågat: om lan visste hvar Stenval varit de båda förflutna nätterna. Andersson had då svarat: att Stenvall båda de föregående nätter na varit hos honom. Dessa händelser hade passe rat 8 dagar före det Carl af Stenvall blifvit ihjel slagen. Att hon döljt allt detta, härleddn sig frå fruktan att Stenvall kunde blifva skild ifrån sil tjenst. Lördagen den 2927 sistl. Okt., på morgonen, an modade hon Stenvall bedja Carl Isoz att få potate hemkörd. Frampå förmiddagen frågade hon Sten vall, om han till Carl framfört berörde begäran Stenvall svarade då: aJa! men Carl svarade mec arg ton att det ej kunde ske förr än på eftermid dagen. Söndagseftermiddagen hade Stenvall sen hemkommit, men varit tyst och stilla. Dagen derefter, eller Måndagen, hade Stenvallitagitfsig temligen till bästa och om aftonen begifvit sig till drän gen Andersson Tisdagen den 50 hade på förmiddagen inträffat att Koren för Stenvall omtalat det han begärt ock fålt afsked, samt att de båda derpå förtärde stop bränvin, hvarföre hustru St. erinrat sin mar aatt han ej borde supa så mycket, emedan han vore nog galen ändå.k Till middagen ville Stenvall ej äta, och då hustrun om aftonen hemkom under det, Stenvall, med anledning af den föröfvade ogerningen, efterspanades, gick hon genast till krogen för att söka honom. Hon mötte då först Svenson, som sade: anu är det vackert tillstäldt Stenvall har slagit Carl. Herrman har sett, att Stenvall kommit blodig in uti Korens kammare; vi få ej rätt på Carl. Vi tro att han sprungit sin väg.e — Straxt derpå råkade hon Söderberg, som frågade efter Stenvall. Hon fann honom der, sittande vid bordet med en främmande karl, båda hållande hvarandra vänskapsfolit om halsen. På hennes fråga: ahvad har du gjört, Stenvall? och hennes begäran att han måtte följa benne hem, svarade Stenvall: chvad vill ni med mig menniska, kom mig ej på lifvet.e Stenvall följde henne likväl hem, men återvände genast och blef straxt derpå gripen. Tillfrågad om orsaken till Stenvalls galenskap, svarade hustrun: Gud vet; ibland kunde galenskapen vara en följd af fylleri, men ibland kunde ock galenskapen börja först och derefter bränyvinssupandet. Vittnet Margaretha Broman upplyste, att Stenvall, den dagen mordet skedde, väl synts rusig, men icke värre än att ahan kunde stå och gå.s Semskmakaregesällen Åkerblom, densamme som på krogen hållit Stenvall om halsen, och som känt enne ända sedan år 4823, hade ej funnit Stenvall hvarken sinnessvag eller mycket begifven på starka drycker. Ransakningen uppsköts till Lördagen, dessförinnan Lifmedikus Ahlberg ock Assessor af Grubbens skulle anmodas anställa samtal med Stenvall, för att undersöka hans sinnesbeskaffenhet och deröfver lemna intyg. RR