icke heller äro att tillgå, hvilket äfven torde var tillfället i Stockholm, ty med undantag af Almlö veta vi knappast nämna någon större talang. — De: som rigtigt känner Danska Teatern, vet alltför väl att den i många år varit musernes och gracerne hem, och att man i Köpenhamn nästan gör fö mycket för Teatern, då vi här göra för litet. Dei Danska Teatern kan, i sanning, anses för en sma kens skola, der skön form och skön ide täfla on herraväldet. — Recensenten slutar sitt ypperlig opus med att förundra sig öfver, det man i Kö penhamn hvarken har mod eller talent att recen sera! Detta måste Danska Acestetici och dramati ska Critici anse för ironi och tro att Recensentei förvexlar mod och öfvermod och talent med ytlig het! — Den som känner framlidne Professor Ra becks grundliga kritiker öfver dramatiska ämnen Baggesens verk, och den geniale och originell Henrik Hertz, som vi våga påstå kan anses för er af nutidens störste skalder, och genomläser han aGjengangerbreve, Amors Geniestregera och der ypperlige aSven Dyringa; och vidare studerar Mol: beck, Heiberg, Paludan Möller, Christian Winther Sibbern, Overskou, m. fl. äger tillräckliga bevis härpå att desse såsom theoretiske och praktiskt vetenskapsmän förstå bedöma sitt eget land: litteratur. Recensenten måste utan tvifvel tro att man uti en Teaterkritik skall på ett frappant och hårdt sätt hudflänga Artisterne; och i det fallet motsvara de Danska Recensenterne icke den resande anmärkarens önskan, ty de äga nog blygsamhet oah insigt för att begripa den högre ästetiska förmåga, som erfordras för att kritisera en Dr Ryge, Nielsen med fru, Fru Heiberg Phister, Foersom, Rosenkilde och Mamsell Jörgensen m. fl., och således inse, att likasom en del artister stå under kritiken, kunna dessa för det mesta stå öfver densamma. Recensenten erkänner helt naivt i ett af sina sista bref, att han nu börjar förstå danska språket, och med detsamma lika oblygt tillstår, att han gjort sina kritiska anfall på ett lands litteratur och de finare nuanserna af dess utförande, förr än han förstått det språk, hvarpå de utfördes. Detta kan man kalla en plump i protokollet, som icke är så lätt att utplåna. — Vi kunna icke förstå, hvarföre Recensenten förföljer Ole Bull med så mycken hätskhet. Äro hans kunskaper i musiken lika dem, som han äger i ästetiken, så är det lätt att begripa, hvarföre de danska redaktörerna icke vilja uppaga hans snillefoster. Anmärkaren vågar icke fälla någon dom öfver den danska operan, men skulje likvisst tro, att en Kuntzen, Kuhlau, Weise, Hartman, Frölich, Rung och Berggren m. fl. äro ika allmänt kända för stora kompositörer till orivinal-sångpjeser, äfvensom att på Danska theatern emt instuderas utmärkta utländska operor, och att således Recensentens misstycke i det fallet kan vaa likgiltigt. — Hvad Ole Bull serskildt angår, så anhålla vi, att vännerna till hans stråke uppsöa aNeue Zeitschrift för Musika, Nr 34 af d. 47 istl. April, undertecknad Heinrich Dorn, hvarest n fullkomlig musikalisk kritik följer Ole Bulls spel alla dess nyanseringar. Han utmärker honom om en bland de aldra största exekutörer, och vunktvis med beröm genomgår hans Polacca gucrtera, ehuruväl han icke annars anser Ole Bull för componist i ordets strängare bemärkelse. Slutligen underrättar recensenten allmänheten, tt hans rygg har att förvänta en kraftig recenion; något, som vi aldra minst undra öfver. En vän af den dramatiska konsten. OM GRÅDA KANAL.