Aftonbladet – 19 december 1838, sida 3

Går fyllda kannan friskt omkring, Och alla prisa ölet. Se folkets bord i hörnet här, Det står så fullt der borta! Kring kött och fläsk placeras der Grannt, bröd och fisk och torta. Guds gäfvor ta visst aldrig slut, De räcka säkert julen ut föoOch kanske ändå längre. Nu kommer Erik hem från stan, De kända bjellror klinga; Och hack i häl med gamle Pan Till mötes barnen springa. Och reda görs, hur resan gått; Af hvar och en har Erik fått Så många kommissoner. Straxt papper, segelgarn och lack Bland små och stora vandra, Och under månget mystiskt ack Man hviskar vid hvarandra. Men medan allt i ordning ställs, Far pappa ut, i vargskinspels, Att pröfva nya föret. Snart allt är redo — ingen brist. Hvad hvilan nu skall smaka! Till fattigstugan skickas sist Båd ved och ljus och kaka. Och gamla Lisa sen till slut En hafrekärfve sätter ut Att sparfven ej må hungra. Men klockans gök gal half till sju: Och barnen stängas inne, Ty mamma dukar bordet nu, Så glad i eget minne. Konfekt och limpor staplas opp, Och granen står så grann i topp, Och alla grenljus tändas. Och dörren öppnas — och de små Nu in i ljuset svärma, Der far och mor så giade stå Med lugna känslors värma. O, hvilket lif! O, hvilken fröjd! O, hvilken fröjd i himmels höjd! Den scen kan ej beskrifyas. I glade små, som ännu stån På väg till lifvets höjder! O, glädjens, när J glädjas fån! Och njuten edra fröjder! Han hommer nog cn gång den dag, Då äfven J, så väl som jag, Med yemod minnens Julen. a eo Ve 3. Von Vb 7. I Lens