Aftonbladet – 19 december 1838, sida 2

al ovanligt noga priser på Sul, STPoOmllkullg Och öfriga af arbetsklassen mest förtärda födoämnen. Allt detta ger tillkänna brist eller högst inskränkta förråder, som föga motsvara konsumtionen. em te Regeringen har nu fastställt priset, hvartill krut och saltpetter för nästkommande år få afyttras från kronans förråd, nemligen: handgevärsoch stycke-krut till 36 Rdr och Bergskrut till 34 Rdr percentner, samt troublerad saltpetter till 6 Rdr 24 sk. per lispund. — Ett nytt reglemente för Telegrafinrättningen har blifvit faststäldt och utfärdadt under den 9 sistlidne November. — Svenska Akademien håller i morgon sin vanliga årssammankomst, då Hr Strinnholm tager sitt inträde med ett tal öfver framlidne H. E. Hr Grelve af Weltterstedt, i hvars ställe han blifvit invald till ledamot af akademien. Vid detta tillfälle lära tvenne prisbelönta stycken komma att uppläsas, nemligen Aminas sång, al studeranden vid Upsala universitet J. Nybom, och Missionären, af en ännu obekant författare. Den vanliga minnespenningen har i år blifvit preglad öfver Lidner, hvars minne, af Biskop Franzen, äfven kommer att uppläsas. Akademiens båda ledamöter i Upsala, Hrr Geijer och Grubbe, hitväntas till denna högtidlighet. — En af de i målet, rörande de förfalskade Wibomska skuldsedlarne, inblandade personer, förre Notarien Carl Björkman, hade till Justitixkanslers-Embetet ingifvit en skrift, deruti han klagade, att medelst tortyr hafva blifvit tvingad till osannfärdig bekännelse, under den tid han varit inmanad i häkte. I anledning häraf hade, enligt hvad ett i Dagbladet infördt protokollsutdrag upplyser, nämnde Björkman till i Måndags blifvit uppkallad i Polisen, der klagoskriften för honom upplästes. I början vidblef han dess innehåll; men efter allvarsamma föreställningar bragtes han slutligen derhän, att han, efter uppgift i protokollet, sjelfmant utbad sig få återkalla sin hos JustitiekanslersEmbetet anförda klagan och åter åberopade sin inför Polisen förut gjorda bekännelse. Till ofvanstående kunne vi tillägga, att Björkman för några dagar sedan begärde få en afskrift af ofvanberörde klagan införd i Aftonbladet; men det osannolika i hans föregifvande föranledde oss till det svaret, att Ofverståthållare-EmBetets förklaring först måste afvaktas. — En pohsbetjent stötte för ett par dagar sedan på en gammal käring, som i en aflägsen gränd å Söder, satt och sorterade åtskilligt gods, med hvars qvantitet hon ännu icke syntes rätt bekant. cHvad har ni för er, min gumma,a frågade polisbetjenten? Ah, kära herre jag ämnar flytta, svarade gumman. Hvarifrån och hvarthän? Från — från — huset till — det — det... hon hade glömt nummern. Jag tror ni sitter och sorterar tjulgods. Jag, kära herre! Bevars, visst intet; det kan den intyga., som kommer efter. Straxt derpå anlände ett annat qvinfolk, med en säck, och efter ömsesidiga förklaringar blef man ändtligen ense om, att fråga egentligen var om en väntjenst åt en gammal hustru, den de flyttande, utan att säga henne till, befriat från åtskilligt gods af ej ringa värde, och deribland sjelfva kaffepannan. I anledning häraf fingo de båda damerna nu i stället flytta till Stadshushäktet. — Förliden måndag inställde sig uti allmänna pant-lånekontoret en välklädd madam, med anhållan att få låna 30 R:dr banko på 1trenne klarinetter, den ena af ebenholts med silfverklaffar och de två andra af buxbom med messingsklaffar. — Tillsagd att anskaffa betyg att klarinetterna voro rättfångna , borgick hon, men återkom efter cirka 3; timme med ett bevis undertecknadt Flodberg, Fahbnjunkare, boende på Högbergsgatan N:o 6. hvarföre hon till låns bekom 24 R:dr banko. I dag på förmiddagen inställde sig å samma ställe en musikus från Kongl. operan och anmälde, att några klarinetter blifvit från sistnämnde ställe bortstulne. samt igenkände vid påseende, att dessa voro just desamma, som af madamen blifvit å lånekontoret pantsatte. Anledning är således att madamens bevis varit falskt, så myc