Aftonbladet – 18 december 1838, sida 3

NvlHKCt, Ulllka MCA ett annat, var DyOoSadt Ar t. f. Fogaten v. Schoultzs förklaring (se sista Tisdagsbladet), anse vi oss böra införa dessa båda betyg, som ådagalägga, hvad slags äldre tjenstefel det är, som mot Apelholm åberopats. Vi få dervid tillika nämna, att vid granskning af Hr Holmgrens originalbetyg, de införda namnen verkligen tyckas, såsom vi i förbigående anmärkt, vara skrifne efteråt, men då Herr Holmgren sjelf säger, att detta ej varit fallet med Apelholms namn, anse vi oss icke kunna eller böra bestrida denna uppgift. På anmodan af Konungens Fogat Hr W.von Schoultz och af aktning för det sanna och rätta, nödgas jag i minnet återkalla tvenne under min embetsutölning anmärkta, äfvensom till Kongl. Öfverståthållare-Embetets kännedom komna tjenstefel, som af förre vaktmästaren vid stadshushäktet J. A. Apelholm blifvit hösten 4836 begångna. Det ena af dessa tjenstefel bestod deruti, att bemälte vaktmästare tillåtit arrestanterne att läsa Stockholms Dagblad, innehållande underrättelse om brott af rysligare beskaffenhet, hvilkas offentliggörande, då detta sålunda blifvit missdådaren bekant, kan för honom snarare vara en uppmuntran till vinnande af dylika utmärkelser, än ett medel att förekomma utöfningen af sådane brott. — Bet andra tjenstefelet var detta, att vaktmästaren Apelholm, tvärtemot den af mig uttryckligen gifna befallningen, att icke låta någon främmande person, cho det vara må, utan min vetskap inkomma i den till döden beredda f. d. gardisten Blixts fängelserum, likväl dit insläppt tvenne personer, hvilka, vid ett af mig gjordt besök hos dödsfången, tvenne dagar före afrättningen, befunnos i sällskap med nämnde fånge förtära bränvin. Då skyldigheten att med nogaste uppmärksamhet följa sinnesröre!lserna hos en sådan fånge och att p det ömmaste värda lugnet af hans sinnesförfattning i hans sista stunder är en af själasöriarens tyngsta bördor vid dylika tillfällen, mäste icke allenast tyngden af denna börda ökas genom fruktan för möjligheten af en fångvaktmästares öfverträdelse af en så beskaffad befallning, utan äfven oberäkneliga vådor kunna beredas. Stockholm den 29 November 18538. J. N. Holmgren, Predikant vid Stockholms Stads fängelser.a aUnder den del af förlidet år jag, enligt nådigst förordnande förrättade Konungens Fogat tjensten, älvensom då jag, under t. f. Fogaten, nu mera aflidne Häradshöfdingen Grahns sjukdom bestridde en del af de till fogattjensten hörande befattningar, har emot ingen af fångvaktmästarne vid Stadens häkten så många anmärkningar förekommit, som emot nu afskedade vaktmästaren Apelholm. Utan att jag kan bestämdt ihågkomma och uppgifva alla de Apelholms förseelser i tjensten, hyarföre jag i egenskap af hans förman varit nödsakad tilldela honom föreställningar, erinrar jag mig att sådant skett, bland annat, för försummelse att rapportera rymningar och oordningar emellan arrestanterne; för vanvördnad emot Fångpredikanten; för obehöriga personers insläppande till arree stanter, samt tvister med underlydande fängknektar, och oordentlighet vid arrestanters afsändande från häktet. För dessa förseelser, som, utom hvad jag sjelf upptäckt, äfven till en del måst öfverklagas al nu aflidne Ordföranden i Södra Förstadens Kämnersrätt, Hr Lagmannen Lychou, som likväl var Apelholm särdeles bevägen, och på hvars rekommendation han förordnades till fängvaktmästare, har Apelholm mer än en gång, under min tjenstgöring som Konungens fogat, förtjent att frår tjensten suspenderas, och icke undgått detta, derest passande person, att, om ock så illa som Apelholm, förestå häktet, varit att tillgå. Vid de klagomål som skett emot honom, har han aldrig godvilligt velat tillstå sin förseelse, och då han blifvit öfverbevist derom, har han icke desto mindre envist fortfarit att påstå, det han icke felat, utan att han vore föremål för förföljelse; hvilket förhållande jag isynnerhet erinrar mig hafva ägt rum en gång under förliden vinter, då Apelholm tilltalades för det han, i skrifvelse till befälhafvaren för Räådhusvakten, i opassande ordalag uppmanat denne att anföra klagomål emot vaktmästaren vid Castenhoffshäktet, Thelin, för en denne af Apelholm tillvitad felaktighet i tjensten, oaktadt, hvad vid undersökningen upplystes, Apelholm varit den ende felaktige hbärvid, och endast hade Thelins undseende med honom att tacka det han undgick näpst för sin obefogade tillvitelse. Och har jag härförutan, under det Hr Fogaten och Riddaren Ahlman sjelf sin tjenst förrättade, många gånger varit vittne till Hr Fogatens missnöje med Apelholms utöfning af sine åligganden och till de allvarsamma föreställningar han härför fått emottaga. Hvilket allt på begäran intygas. Stockholm den 30 November 4838. — Fredr. af Wannqvist. ENN — Det torde intressera mången musikvän att veta, det en Ouvertur af den Danske Oboisten Hr Barth kommer att gifvas på Kongl. Theatern i morgon. Då Hr Barth sjelf lät höra sig härstädes, var han för tillfället opasslig, och publiken var således icke istånd att göra all den rättvisa åt hans talang, som den utan tvilvel förtjenar. En ouvertur .deremot, som