Aftonbladet – 17 december 1838, sida 3

Afskedssång den 8 December 1838. (Mel. Ack hvad för en usel koja.) Hjertat tungt af veraod hoppar, Ögat vill ej mera le, Och i punschens klsra droppar Tillra afskedstårarne; Ty en vän ifrån vår sida Rustar sig att lunka burt. Glädjen är kort. Tila och lida Så är alltid ödet vårt. vMen, förlår: hvem är som vållar Att du qväder så i mell?, Jo den cer som står och kåller, Afskadshatten — Vänner håll. Hålva i lofven, hålla i kräset; Ingon hjelp och ingen prut; Skynda och skjut Regeln för låset, Att hen inte slipper ut..Broger! Du skall genast svare: Sij, hvart ärnede du dig Jo, till Wermland vill han fara, Hviskade han nyss åt mig. Chor. Wermlaud! Wermlanö! hör go vänner Upp till Wermland? var det så? Stäpp honom då; Vorlgon ju känner Werrlands borg do höga blå. Helsa till de goda vänner, Som vi äga kring ditt hem. Helsa att vårt minse känner Annu bilden vtaf dem! Ack! ibland vår brödraskara det sina nycker her: En får bli qvar; Ea mäste fara; Intet blitver som det var. En får husbondsvärf i hågen, En tar vård om mevskans kropp, En tar tjenst vid gamla vågen, Der justitia pundas opp, En gör pengar — tyst! man andra Ata opp dem vackert sen. Vän ifrån vän, Känna hvaras dra Lofve evigt vänskapen! Helsa hom till höga bergen, Helsa hvarje vacker trakt, Holsa guldSeprydda dvergen, Der han hamrar i aitt schakt; Helsa gubben sjelf i skogen, Gamla nalla i sin vrå, Luden ech grå. Blodig på bogen, Men on ärans man äsdå, Res och jula! men tlllbska Skynda åter hit till oss, Innan isen börjar brika Under vårens varma bloss, Frisk och mun ter i vår eckara Vänte vi dig åter sen, Bäste vän! Drick nu och svara Att de kommer snart igen.