Aftonbladet – 17 december 1838, sida 2

DE SMI Jar Big OL Ge Styrande. Om ingen vågade yttra sig mot de siyrande, skulle således lagar kunna förbättras och styrelsen i allmänhet gå väl, hvilket åter lärer beiyda lugo. Att lugnet ieke kan bestå ihop med amerikaaska pressen, lirer såldes vara vederlagdt af Toequerville själ På hvilketdera stället han huggit i vädret, blir ea annan fråga, som här ieke är stället att söka lösa. Mannen är en skarpsinaig observator och en varm vän af mensklighetens väl, ja äfven af deraokratien; men han är så full a! betinkligketer och farbhågor, att man icke får blindt tro honom. Säkert är imedlertid, stt den, som sill predika mot demokratiska styrelsesätt i allmänhat och Norra Amerikas i synnerhet, icke bör stödja sig på Tocqueville. Visserligen kuaza här och der stycken ur honom utplockas, hvilka visa fruktan för demokratiens gång och nytia; men vill man vara ärlig, d. v. s. framtaga T. i hans helhet, så lyekas man ieke att med honom bevisa andra styrelsesätts företräde framför det demokratiska, tanketvångets framför yttrandefriheten. Det är annars besynnerligt, att den, som vill sanningen, skall, när han hos en författare träffar, jemte framställning af öfvervigande fördelar hos demokratisk styrelse, även et: och annat till dess nachdel, fatta med ett slags hetshunger just i det sednare och afkuana förkastelsedom öfver all demokrati, blott på grund af de partiella bristerna, görande sig döf för alla fördelarna, Man skulle blifva rätt förtörnad, om motståndarne förfore likaså med monarkien, om hvilken åtminstone lila många brister kunna ådagaläggas. Vi hafve mu kommit att yttra o:3s om den ene af de författare, på hvilka herr Geijer stödjer sig i fråga om Amerika; må då också några ord tillåtas oss om dea andra, eler miss Martioeau. flon har det framför Tocqueville, att hon icke uppträder med föresats att polemisera eller ens att dogmatitera om företrädet af demokrati eller andra regeringssätt, utan tager demokratien i Amerika såsom ett factum, ett gifvet, ett oundvikligt factum, och utgår derifrån, men ej fån något anBat, ejY från en polemisk synpunkt, ej från bedröfvelse eller glädje öfver att Ameika är en demokratisk stat, ej från en önsken att aristokratisera Amerika eller att demokratisera Europa, ej från ett begär att göra sig lustig öfver någon viss styrelse eller lofsjunga ena anzan på den förres bekosmad. Så fullkomligt fri från alla förut fattade föresatser att se i ljust eller i svart har troligen ingeneresande före henue varit. Hvad som fianes, har hon sökt förklara; och om af denna förklaring skulle framlysa, hvad som bör finnas, så är det dock icke hennes föresats att diskutera den puskten. De brister, de vazärande lyten, som kunna vidlåda den amerikanska demokratien, anses böra afhjelpas inom demokratier, men icke på det sättet, att denna förvandlas i aristokrati; ty i aristokratien finnas amdra lyten, talrikare och styggare ; och aristokratien motstår envisare all förbättring. Den rätta skilnaden är, att dea ena vill afhjelpa sina fel, om hon ken, men den andras största fel är just, att hon will icke och, hvad aldra olyekligast är, hon Zan icke, ly den enda reform inom en sristokrati är dess sönderbrytande, — I, afseende på Nordamerikanska Fristaterna ippträda två slags författare i Europa. Det ena partiet rynkar näsan åt allt, hvad som sker, ch skrifver det allt påregeringssättets rakning; eh af alltsamman skall fabula docet vara, att lemokrati duger icke. Det andra partiet söker ned fruktan och bäfvan och allt det brinnande itets omhugsan neka de omgifna förbållanderia eller, om de icke kunna nekas, å:miastone fryersmeta dem och förklara dem till det bäta, så mycket sig göra låter. Dot fram!yser kasom en faderlig omvårdnad, en farhåga att en stora republiken skall komma i vanrykte os de högförnäme europåerna, hvilket man yaes betrakta såsom en stor olycka. Men båe republiken och demokratien försvara sig nog elfva och le åt de europeiska förvämhsternas mdömen. Båda två växa oss, äcgsliga kannöpare snart öfver öronen; och det saunaste, oequeville har sagt, är, att vi icke förmå, att icke böra försöka hämma demokratiens frameg, och att det enda kloka, vi måste göra, att bereda folken på demokratiens emottande, då den en sing kommer