Aftonbladet – 14 december 1838, sida 2

men utländsk tidning hade Svenska och Norska ministern vid dea Höga Porten, Baron von Troil, i början af November iaträffat i Kenstantinopel. Ransakningen angående det å Bokhållaren C. IV. Isoz af Gesällen Peter Stenvall föröfvade dråp. Södra Kämnersrä:iten. (Ordförande Hr Lagman Harlingsson.) Det uppseende, som detta ohyggliga mord väckt i det allmänna, ger oss anledning att så noga som möjligt söka redogöra för fortgången af dea ransakning, som nu är å bane vid domstol. Förliden Tisdag d. 10 dennes börjades berörde ransakning, till hvilkens öfvervarande blifvit inkallade,! såsom aktor, Fältsekreteraren E. Thavenius, den mördades fader, Handskfabrikören J. P. Isoz, och såsom vittnen drängen Peter Andersson och lärgossen Herman August Söderberrg, Handskmakerigesillerne Peter Stenvall och Sven Peter Kora, hvilken sednare äfven är häktad, såsom misstänkt att hafva varit medyetande om mordgerningen, fingo derefter förtälja sina lefnadsöden. Stenvall och Koråa uppgåfvo sig vara födde, den förre den 1 Okt. 1794, och den sednare den 28 Dee. 1804. Handskfabrikören J. P. Isoz berättade förloppet af händelsen sålunda: — Söndagsaftonen den 28 sistl. Okt. hade han rest in till staden från sin landtegondom. Piföljande morgon, Måndagen den 29, kom fabrikörens son Carl Isoz in till bonom och sade: nJag vet ej, hur det är med Stenvall; han hotar mig med stryk i verkstaden., Fabrikören begaf sig då till verkstaden och befallde Stenvall gå hem, hvarefter Stenvall bortgick, uuder det ban endast yttrade: njag får väl komma åter i morgon.n (Fabrikören omtalade, att Stenvall kort förut slagit sin hustru, då Carl sökt skilja dem åt och derunder blifvit hotad af Stenvall.) Dagen derpå, eller Tisdagen d. 30, klockan emellan 4 och 5 på efiermiddagnn, tillgade fabrikören sin son Carl att å magasinet uttega skirn åt Stenvall. För att efterkomma denna tillsägelse, begaf sig Carl genast dit, åtföljd af Stenvall. Då GCarl dröjde länge utan att återkomma, började fabrikören deröfver blifva orolig, men sökte öfvertyga sig, att Carl blifvit af andra göromål uppehillen. Fabrikören skiekade likväl bud åt flera ställen, för att söka Carl; men då dessa återvände utan att bafra kunnat anträffa honom, intogs fabrikören af en hemsk aniog om förhållandet. Under denna oro begaf han sig kl. 6 på aftonen ensam, försedd med en lykta, till berörde magasin. Anländ dit, fann ban yttre dörren läst, men nyekeln qvarsittande i låset. Inkommen i magsinet, får han se sonen Garlliggande, sanslös och mycket blodig, på golfvet. Fadren ropade genast på hjelp och tillsade de ankommande att bära ned Carl, hvilken, fastän utan medvetande, doek ännu röjde tecken till Lf. En badarmästare blef genast efterskickad, och ella medel användes av vid lifvet bibehålla Carl, hvilken likväl efter en kort stunds förlopp afled. Fabrikören wisstänkte Stenvall att hafva föröfvat denna fasaväckande gerning, och efterskickade derföre polisbetjenter för att uppsöka Stenvall, hvilken polisbetjenterne anträffade på en krog. Stenvall bekände då otvunget sitt brott. Fabrikören upplyste vidare, att Carl, jemte äldste brodren Johan, haft uppsigt öfver fabrikörens verkstad, äfvensom att Stenvall hos fabrikören flere år varit i tjenst, samt deruuder vanligen uppfört sig stilla och beskedligt, med undantag af några tillfällen, då Stenvall varit af starka drysker något öfverlastad. Hvad som möjligen kunde hafva föranledt Stenvall att bogå denna illgerning, kunde fabrikören så myeket mindre känna, som Carl i lifstiden, utmärkt god och eftergifvande, alltid varit synnerligen afbållen utaf arbetarne å fadrens verkstad. Fabnkören bade icke heller märkt, att någon fiendskap emellan Carl och Stenvall ögt rum förr än ofvanbenörde Måndag. Sedan Rättans Ordförande uppmanat Stenvall att genom en upprigtig och sanningsfull bekännelse om sitt begångna brott och anledningen Jarsi:ll försena siv med Gud och mennisko:r,.