Aftonbladet – 13 december 1838, sida 3

li MO — farne förseglas af sumilige närvarande, till dess de skola öfverlemnas, hvilket sker ett par dagar sednpare, hvarvid vanligen ent litet sällskap är budet., — -— nHela eeremonien är egentligen blott en komedi; men utsn hvilken ingenting blir afgjordt, emedan säljaren nödvändigt vill att det skall se ut, som hide han hlifvi: tvungen till handeln. Ear men ryckt och oypt honom för litet, är hans kaftan icke söncerliter, bar han icke ett eller annat ömt refben samt ett tilläekligt antal blånader på armarue, så är hsn missnöjd med sin handel, och då blir det svårt att uppgöra någon affar med honom uästa år. Om en skicklig mäklare heter det: Han förstår siit yrke; under ruada fyra timmar kan ban bålla cn Indian i svetining.n Ett stort antal salubodar i Gostnnioidvor upptagas af pelshandlare. De största och dyrbaraste pelsmagasiner fianas likväl ieke här utaz närmare Isakstorget på samma gata. Uti dessa I magasiner ligger en stor rikedom. Man misstar ) sig, om man, såsom i allmöächet är fallet, föaesiäller sig, att priset på pelsverk är ligt i Petersburg. Tvertom äro vissa saker, såsom t. ex. björn oeh bäfver, dyrare der, än på några andra ställen, t. ex, i Hamburg. Uti de ryska I pelsmoagasineroa finner man en oändlighet af I djurskion, björnar, vargar, svarta, blå och hvi) t ta räfvar, soblar, mårdar, genotter, ekorrar, muskusråttor, m. m. Soblar och svarta räfvar äro de dyraste. Uii ett af dessa magasiner såg jag en psis af svarta räfskinn, för hvilken beI gärdes 5000 rubel, och köpmannen sade, att jhan ett par dagar förut sålt en annan för 18000 rubel. Lika dyr, eller dyrare, är sobeln. Detta vackra djur förekommer i de omätliga enöregioner, som sträcka sig från Kamtschatka önda till den trakt, der Petsehoras och Kamas källor nörma sig hvarandra. De skönaste soblar komma från JSJakutsk. De kamtsehadaliska fro de största, med det tätaste och längsta håret, men deras färg har ieke den vackraste svärta; kvarföre större delen af dem föras tiil Chine, der man känner konsten att varaktigt förga dem, Priset på sobelskinn är således högst olika, efter olika skönhet. Det finnes soblar, bvilka på sjelfva stället betalas med 50 rubel och deröfver. De nordöstra sibiriska jägarstemmarne betala sin skatt (tarlak) i pelsverk, bvarvid sobelskinnet tjenar till värdemätare. Hvar och en af dessa stammar är taxerad för ett visst ontal so belskion, bvilka, emedan detta djurslag nume. ra blir allt mer och mer sällsynt, förvandlas till andra pelsvaror eller ock till penningar. Eronans pris för en sobsl har jag hört uppgif vas till en rabel (förmodligen i silfver). Huru mycket vinsten af sobeljagten eftagit, kan man bedöma af följande. Då Ryssarne iorst togo Kamtschatka i besittning, voro soblarne deretädes så talrika, att ex enda jägare kunde på vintern fånga 60 å 80 stycken. Invånarne tatte då så föga värde derpå, att tvenne sobler gåfvos för ett hundskion, hvilket för dem var sf större användbarhet, För 10 rubel i grenlåiss saker bytte man sig till sobelskina för 5 3 600 rubels värde, och den som elt års tid sysselsatte sig med handeln på Kamtsehatka, kunde gös ra sig siker räkning om en vinst af omkring 30,000 rubel och deröfver. Numera, såsom redan nämndt är, gäldas sobelekatien till en ste: del med andra pelsverk. Imedlertid äro denma halfö, jemte angränsande landsträekor, ännu den rikaste på goblar, emedan berglandet försvår:r jagten, samt hafvet, som omger landet, hindrar djuren att fly undan. Lika förföljde som soblarne, äro i det norra Sibirien äfven de blå och de hvita räfvarne. Utaf dem fingas årligen ifrån 5 ull 7000 gamla; men antalet af ungar, som ihjelslås i sina bon, uppgår till 100 a 120 000. — Största delen af vanliga räfskinr, fom försäljas i Petersburg, är kommen från Sves rige och Finland, der men ej förstår att så wäl bereda dem, samt gifva dem ett så vackert utseende. Räfskinnspelsar äro utomordentligt lktyR och nyttjas derföre mest af fruntimmer. Äfven söpmiannen, nemligen de mindre, gå gerna med sådana pelaar. De rikare köpmännen nyttja deremot sobel eller andra dyrbara skinn. Lyxcn uti pelsverk är utomordentligt stor i Petersburg. Pelsar af krimska eller kalmuek:z ska för, hvilka här i Stoekholm anses sisom sanska anständiga, för man sällan se i Petergs burg nyttjas af andra än de fattigare, hvilka ej rafva råd att förse sig med dyrbarare af björra