Aftonbladet – 13 december 1838, sida 3

Ivan Vassiljevitsehs förbud exot dem och lå: dem återkomma till Ryssland, svarade Peftie: sDet duger ej, att låta Judarne inkomma i mi i rike; den, som känner dem och mist folk, ska lätt inge det. Helsa och tacka dem; men säg palt jag ej kan begagna deras tillbud. Visserlige gläro Judarne bekante för att i handel och van del bedrsga hela veridep; men med mina Rys r!8ar skulle de dosk koroma till korta. När det lägre folket i Byesland bandlar me hvarsndr:, uppkommer vanligsn ett låtsadt grä 1 j mellan köparen och säljaren. Den föri:e visa si sig stött deröfver, att man vill bedraga bonom den sednare likaledes ölver att blifva underbuden. Så skiljes man ovänner; men återkom jmer straxt derpå, för att börja ny underhandling, till dess man slutligen, efter många öajuschka oech matuschka och brat och drugf och karmilets ), småningom nalkats och kommit öfverens om den rublevik (lilla, aldraförträffligaste rubel), som skall betalas, och handeln ändtligen silutes under vönskapsbetygelser, famniag oeh kyssar. Lyckligtvis för säljaren drifves här denna låtsade ovänskap icke så långt, som vid köp a lindiska shawlar på marknaden i Nishnoei-NovgoIrod, hvarest det gäller blånader för köpmannen. Den faree, som spelas vid deana sh: wlbandsl, är verkligen så egen, att jag måste uibe mig, jatt få anföra ett ögonvittnes berättelse derom. ÅEn ganska viglig handelsartikel hörstädes: (vid MNisbnei-Novgorodska marknaden), säger Engeihardt i sina Russisehbe Miscellen, näro de dyrbara indiska ahawlar, hvilka i betydliga partier förgäljas af Inodianer). Med denna shawlhandel äger ett särskildt förhållande rum. De dyrbaraste sbawlarne köpas, utan att köparen sett sin kostbara vara, elier att ens balarne, hvaruti de ligga iepackade, blifvit öppnade för handeln. Dette hindrar honom dock icke, att på hårsmån känna godheten och beskaffenheten af hvar enda sbawi i hela partict. Härtill tjeaa vissa catalogues raisonnes ötver de afsönda packorna, hvilka mäklarne (meremdels Armenianer) veta förskaffa sig ifrån Kaszhwmir och de andva hufvudexpeditionsorterom. Uti dessa ka-. taloger fianes för hvarje sbawl på det nogaste angifvet dess inväflda märke, hvarje fel eller annan egenskap, misteren, som förfördigat shiwlen, måttet o. s. v. Med dessa bandlingar i fiekan köpslår man nu om balmauc, utan at köparen sett desamma. Mäklarne, kvilka icke: utan stor möda och kostaad kunna förskaffa sig dessa förteckningar, samt med ära och förmögenhet borga för deras tiillförbtligbet, hålla! dem derföre ganska dyra, och låta betala en afskrift deraf med två anda till fembundra rubel, alit efter partiets storlek. Haudeln tillgår på följande sätt. Köparen, åtföljd af ena eller; tvänne mäklare, besöker säljaren; mun sätter sig, och nu börjar handeln, men hrarkea köparen elier säljaron vexla dervid eit ord med hvarandra. Allt går genom mäklarue, hvilka oupphörligt springa fram och tillbaka mellan de båda parterna, samt hviska dem i öronen. upder det de draga dem långt bort i ett hörn! af rummet. Detta fortsättes så länge, till dess! det begärda och erbjudna priset kommit bvar. andra så nära, att en ölverenskommelse är mojhg. Likväl plögar den skilnad, som ännu äger rum, ibland vara betydlig nog. — Nu fram! tagas shawlarne, och då tforst börja de båda. kooirahenterna ati samtala med hvsraadra. Sä jaren utbreder gica varor och prisar dem af. alla krafter; men köparen kastar endast föraktga blickar, derpå, jemnför märkena och an i märker några betydigare fel, dem han känner euligt katalogen, hvilken dock icke kommer i dageu. Sedan detia är undangjordt, blir det lif i spelet Köparen gör memligen ett anbud,: öfver hvilket säljaren förskrackes och springer sin väg. Men mäklarme störta med rop och skrik efter honom, samti föra honomjimed våld tillbaka. Nu börjas ett oväsen med buller och larm och ryckningar fram och tillbaka, om hvilket man svårligen kan göra sig ett begrepp, och hvarvid den arme Iudianen verkligen biir misshandlad. Detta räcker till dess man någorlunda kommit öfverens om priset, och då börjag tredj2 akten, hvilken I seumng är komisk. Mäklarne bemäktiga sig nemligen säljarens perl son, och söka med väld förmå hovom, att slål hand med köparen, som af all makt skriker ut ; k sitö pris och bjuder banden. Iudienen swetar smot, veekler sin hand in i de vida ärmarne