MUS SASESSaR gt oe 0 I AK I höra att gifva skydd åt vår Statsförfattuing oel sjelfständighet.n nÄt ingen hafva vi någonsin uppdragit, at hvad oss och våra sanligganden vidkommer, tryckta skrifter inför veriden upphäfva sig til organ sf förmenta besvär. Väl kännande behof vet af förbältriogar och framsteg, känna vi äf i ven, att dessa säkrast beredas, då vi uti grund i lagsenlig väg vända ocs utl Eders Egl. Mej: — Skulle vi sielfva vorket finoa nödigt, att u Eders Kongl, Möj:ts bebjertande i uuderdinig het framföra någon önskan eller klagan; då gö ires oss icke behof af opåkallvde ombud. Til Svea och Götha Konungs ihron har Svea oe ;Götba folk sällan fusnit vägen stängd; oc I micet skulle dess röst misekännas af den Ko nung, inför hvilken vi här frorsträda. Lz loch Sed utstaka och visa oss denna vög; de 1 i jär oss ej obekant.n i onDesto mindre kan af oss med likgiligaet å lges den djerfva lek, hvarmed smädelsen söke undergräfva Samhällets lifsprineip, det allmäna förtroendet emellan Öfverheten och Folket Lifligt öfvertygade, att uti dessa vigtiga ämnen I denna och alla Landsorters tänkesätt öfverens stämma med våra egna, våga vi i underdånig het bönfalla, att detta oundgängliga ömsesidi ga förtrocude, inom våra bröst, så fast grund laggt, aldrig måtte uti Eders Kongl. Maj:ts Ko oungsliga sinne vara iförminskadt. Viäro viss derom, att af Rikets ianebyggare en omätlig löfvervägande msjoritet, ehuru lika med oss sys Iselsatt att i tysthet och ro vårda de enskild langelägenheterna, utan att deltaga i striden on Idagens frågor, likväl skall, då omständighe terna blifva betänkliga, äfven wnse tidepunk tens kraf och veta att för det allmänna för saka det enskilda På Baron Palmsijernas tel bar Hans Mej: svarat: Mine Herrar! Det förundrar mig ej, ati orättvisa anfall väck oro; men förnuftets cch redlighetens röst skal hejda villfarelsea. Jag äger grundad förhopp ning, att Edra rättigheter, som befästades un der striden för fosterlandet på andra sidan Ö stersjön, skola hlifva ostörde. De af segrer bekräftade grundlagarne tillerkänna en hvar dessa rättigheter, och samma lagar, bindande fö alla, skola göra sig vördade. De styra samhillet; de äro menniskors verk, och menniskorn: äro, J veten det, mine herrar, långt ifrån at vara of.Ibsra, äfven i deras mest djupsinnig: öfverläggningar. Våra lagar äro utan tvifvel behof a jemkningar och förbättringar; men de är omöjligt att, med det missbruk sf yttrande rätten, hvarom J talen, ernå det mål, som v samfält önska att hinna. Då Jag åtskiljde Rikets Stäinder den 27 M: 1835, slot Jag mitt tal med efierföljande ord: ,Allt hvad regeringsformen medgifcer, all nhrad behofvet påkallar, skall blilva infördt men dervid skail blott följas de reglor, som vå: ra grundlagar föreskrifva , och ej ögonblicket vhänförelse.n Jag tockar Eder, mine herrar, för de tänkesitt, som lifva Eder; den glödje J hyst öfver det beskydd, hvarmed försynena omatiade mig, i ett ögovblicx då faran hotade Mina dagar, förundrar Mig icke. Jag var derom förvissad, ty Eder bepröfvade tillgifvenhe: ver Mig derföre en borgen.n Då oyheior från Norrköping ef sistl. Måndag icke med posten hitkomma förr än i morgon, äre vi äcnu ej i tilllälle att för egen del lemna några närmare detaljer om dessa arrangementer. Dessutom går ressn ännu genom tvänne Län, der Lodshöfdiog.rua Borgensehöld och Dorchimoat ieke lära underlita att med lika mycket rit som Baron Palvsitjerna tillvigabnnga dylika opiaionsyttringar. Vi uppskjuta derföre i dag elia reflexioner öfver de bålina taler, och anmärka endast, att den obehöflighet al ombud för folkets tänkesätt, hvarom Friherre P. talat, ieke hindrat bonom från att likväl i samma ögonbliek göra sig sjelf till ombud för en försäkran em alla de öfriga landsorterneas instämmands i hans egoa yttranden. Uppmärksamheten fäster sig äfven vid den betydelsefulla anspelning, Konungens evar gilfver derpåt, att man ieke kan komma pågon väg med den märraranda ännelfrrhataern Anal ta de alla Ti rkasanin oven om