Aftonbladet – 10 december 1838, sida 2

na3 anRgviagvulviti, SVA vOSAFIGE AVI UTAS MUS ens egoa, utan annan begränsning eller yttve hinder än vissa bestämda lagar, stiftade utaf samma gemensamma förmuft och vilja. Men wi hafva äfven serskildt blifvit stärkte deoruti, genom den erfarenhet, som den närvarande generationen af Svenska folket haft tillfälle at san. la och lägga till grund för omdömet om det förhållande, Ihvari dess statsskick verkligen bsfioner sig. Vi behöfva här ieke taga utgångspunkten längre tillbaka, än ifrån de händelser, vr hvilka vårt nuvarande rogeringssitt utvecklat sig, nemligen 1809 års statshvälfniog. Om man betraktar orsakerna till dem äisärd, rikets församlade ständer då vidtogo, att uppsäga ieke blott den regerande fursten, utan äfven hane efterkommande för all framtid, tro och lydnad, och utesluta dem ifrån vidare anspråk på Sverges kroma, så lirer hvar och en medgifsa, att ett så våldsamt steg, som alltid måste blifva den sista tillflykten till räddning i ea ärftigt monarki, icke rimligen kan tänkas hafva skett af ett blott hugskoit, utan verkligt behof, oller utan att förändringen afsig något förmufiigt syftemål. Detta syftemål kunde då icke vara annat, än att för framtiden upphäfva de orsaker, som framkallat brytuingen, och utbyta ett tillstånd, der monarkens ailrådande, och utan bekof af nationens samtycke mllena styvandev,. vilja hade bragt riket i de största vador, emot ett annat, der lagstiftningen skuile vata ett uttryck af folkets röst genom dess represeutanter, det allmänma tänkesittet genom en fri yttranderätt finna em väg. till throsea och lägg ga ett moraliskt band på godtycket, samt sjelfva regeringssystemet göras beroeade af nationensönskningar och behof, gezom konastitutionella. kontroller emot maktinkräktningar och missbruk, genom rådgifvarepersonalens inflytande på regenters vilja å den ena, och dess an svarighet inför Rikets ständer eller dessas rätt, att, om så påfordrades, begära rådgifvares emtledigande,. å den ardra sidan. Attillvägabringa ett sådant inflytande på styrelsen ifrån folI ket,. låg äfven i afsigten hos de första siftarIne af vår nu varande grundlag. Perom förvissas man, icke blott af de motiver, på hvilkadet första konstitutionsutskottes grundade sitt förslag angående regeringens sammansättning, utan ock af den väg, som utstiskades för afbjelpande af denna grundlags brister, dem stiftarne villigt erkånde, samt af de öfverläggningar, som ägde rum angående represeniationssättets reform, i hvars behöflighet de sjelfmant tillkännagåfro, och iden. de till och med yrkade såsom ett vilkor, ibvarföruten den medborgerliga frihetens unga träd; som patriotismen nyss hade planterat, icjke skulle kunna hägnas emot åverkan eiler bära de rika frukter, man deraf väntade åt fö. derneslandet. i Felet hos desse 1809 års män var således icke bristande insigt om hvad som varit orsaken. till dena förflutna tidens missförhållanden; det låg endast i denna menlöshet, som så ofte igenfiones hos patriotismen efter ett samhälles pånyttfödelse, och som uppenbarade sig jemväl i Frankrike vid Julirevolutionen; det låg i ett allt för stort förtroende till dem, åt hvilka makten ånyo öfverlemnades; det låg deruti, att de: uppsköto sina försigtigheteraått till morgondsgen,. ieke anande den återgång till de gamia grundsatserna, som innan kort och ännu före Ständermas åtskiljande började visa sig, så snart den nya Regenten, omgitven till en stor del af enväldets gamla embetzmän, hade fått en fast fot i den rya sakernas ordning oeh maktens vilja kom i strid med folkets önskningar. De tilldragelser, som ligga förvarade i den påföljande tidens historia, äro så allmänt kända, att en öfversigt deraf här vore öfverflödig. Det är nog, att vi alle vete, huru mycket ansvarighetslagarna, och folkets beskattmogsrätt, ech föreskrifterna om hushållningen med allraönna medel, och kontrollerna derå genom Fikets Ständers Revisorer, och dessa Ständers genora underdåniga skrifvelser uttryekta öns kningar, och alla de genom bokstafven åsyltade garantierna,i sjeliva verket haft att betyda, :aär de råkat i strid med maktens åsigter och ir.itressen. : Må man här icke missförstå oss eller tro, att vår afsigt endast är att måls, landets tillstånd i svarta färger och framkom a med en fruktlös och nedslående klagan. Sv ergo har lyckligtvis haft 25 årg fred, och hvilk et isnds iore ställning skulle icke, nästan med FP iurudana institutioner SLÄTA RA ooo CA oo. rm Ponwota