Aftonbladet – 8 december 1838, sida 3

utom är väl en armeg, om nära 100,000 man fullt organiserad och öfvad och färdig att lyd: sina anförare, äfven ett värn mot hvarje infall Sverige har under hela tiden icke plägat Ryss lands vänskap af fruktan, och man bör ej för bise, ett det tillika bibehållit sin vänskap mec Ryssland. Sedan alla stridiga punkter mellar Sverige och Ryseland blifvit uppgjorda, så haf va dessa folk intet att af hvarandra fordra, ech på samma sätt förhåller det sig med regerinfrrne. Svenska regeripgen har ej försummat något för landets säkerhet. Aldrig var Sveriges försvarsverk fullständigare eller bättre organiseradt än nu, och de, som i frågan härom, ville väada sig till oppositionstidningarne, skulle blifva illa underrättade. Dessa tidningar likna i hänseende till detta ämne alls icke de liberala bladen i andra land, hvilka vanligen yrka på förstärknieg af sitt lands medel, meden våra så kallade liberala, under deras ständiga bemödande att förskaffa landet fiender, oupphörligt yrka på militörmaktensförminskning, och förebrå regeringen, att hon på denna använder för stor kostcad. Framför allt hafva de liberale, icke blott med enledning ef de sista ocrdningerne, uten från lång tid tillbaka, riktat de häftigaste angrepp mot militären. Då dessa förolämpninger öfverstego alla gränser, då man insulterade embetsmän under utöfning af deres pligt, och allmönna säkerheter blottställdes, ansåg sig regeringen förpligtad att hugga in, och förlera utan skonsamhet mot de skyidige. Blott i detta fall lät regeringen lagen (?) tala; för kränkaingarne af Konungen och dynastin acnvände man nåden. Denna visade sig mot Kapitenen Lindeberg, som, för år sedan dömd från lifvet för majestätsbrott, fullkomligt henådades; den visade zig mot Friherrarne Vegesach ech Diben, hvilka, sedan de blifvit öfvertygade att hafva gjort Prinsen af Vasa straffbera förslag, af Konungen ieke blott beaådades uten till och med understöddes. Dessa och flera andra benådnvingar bevisa uppevbart, att Svenska bofvet alldeles icke fruktar nyss nimnde prins. Och hvarföre skulle det väl frukta honom? Oaktadt det bittraste tadel, oektadt alla de öppna eller beslöjade angrepp mot regeringen, den tidningarne eller författarne af af smädeskrifter tillåtit sig, har Jikväl aldrig Prinsen af Wasa blifvit fremstälid eller ens hänsyftningevis nämnd. Vi hafve här ötfverspända hufvuder, hvilka drömma om repubiik (sisom t. ex. ofvannämnde Kapiten Lindeberg uti sin nyligen utgifna broebyr Revoiution och Republik,), men ingen talar till förmån för Gustaf Adolfsson. Hans namn är i Sverige likasom förklingadw, och till och med em den atrvarande dynastin genom ett olycksfall utslocknade, skulle doek ingen fråga uppså om honom. Skulle väl de stora makterna någonsir falla på den tankan, att, trots natiopens vilja, uppsätte honom (Prinsen af Wasa) på en ibren, som blifvit tegen i besittning af en furne, hvilken varit en af deras. förnämsta stöd?,