Aftonbladet – 8 december 1838, sida 2

OPM ED NV CV UVV. UL TT UCRKUtS, Hulva varit hiodrade af is i Finska sjöpassen. (StatsTidn.) Et vistigt exempel i dagens vigtigaste fråga. Frihetens och folkrättigheternas fiender hafva, med ett visst förnämt förskt, behandlat dessa pappers-konstitutioner, såsom de kallat dem, hviika natiomalandan tid efter sonsn iofört, men våldet öfverändakastat, i Spanien, Portugal och Neapel. De hafva deraf velat drega den slutsats, att theorier icke duga i statsläran, att folI ken hvarken hafva behof af frihet, elier beI grepp om dess väsende, och att det på sin j höjd är deras långsamt mognande öfvertygelsen, d. v. s. det under århundraden småningom utveeklade statsskick, der nationer och regerinigar, efter att i århundraden hafva ryckts om makten, slutligem ingå ett slag: vapenhvila, hvarunder folken, för den kära frezgens skull, åtInöjts med en skymt af frihet, med något litet , menpiskorätt, att det är blott detta statsskick, Isom man kan låta passera, af det enkla skäl, att Iman ej förmår upphäfva det. Alla på doktriner i byggda statsförfattningar deremot, alla folkens nysre emancipationsförsök, som ej! genomgått århundradernas skärseld, kallas omogna, förhaistade drömbilder, endast värda ömkan och jätlöje, ech de dröja aldrig ait citera dessa länders exempel, der de nästan lika lätt blifvit störtade som ieförda. Detta är uvgefär detsamma som att påstå, det den fattige aldrig borde söka förvärfva väljstånd och en sjelfstämdig ekonomisk ställning, emedan det händt, ait röfvare plundrat hans nyförvärfvade egendom, tjufvar bortstulit den eller listiga advokater processat den ifrån honom. År det väl den plundrade och bestulne, som bör tadlas, eller är det plundraren? Samma förhållande är med Spaniens, Portugals och Neapels folk. Den stora massan, försänkt i seklers råhet och okucnighet, bade för gätit sjelfva frihetens namn och dess späda telning, nyss planterad af djeriva och skickliga händer, upprycktes af våldet, iznan den ännu jbunnit slå rot, än mindre bära nigon frukt, och det är likväl blott för frukteus skull man kan älska trädet. Bör någon förståodig man säga, at frukten icke dugde, när man icke ers tillät blomstringstiden inträffa? I Belgien har imedlertid en likadan pepperskonstitution införts, en likacen doktrin uppträdt i handling, och likväl äger denna konstitution bestånd, likväl är Belgien äoru en sjelfständig stat. Vid utbroitst ef dess revolution var deita företag icke ett af dem, som rönte de Hfligaste sympatierna. Måogen tyckte, att Belgierne icke hade tillricklig orsak de.till, att de ej voro nog trampade, nog utugde, att kunna försvara sitt beslut att skiljas ifrån Holland; andra avmörkte, ett detta land ej var qvalificeradt att bilda en oafhäcgig statskropp, emedan det beboddes af trenne bestämdt olika folkstammar: Fransmän, Tyskar och Flamländare, som föga harmorierade sins emellan, och man drog deraf den slutsats, att detta nyskapade rike snart skulle åter sönderfalla. Icke desto mindre se vi det ännu existera, ieke för att framsläpa ett uselt och tynande 17, utan med hvarje dag utveeklande en ny siyrka i sina friska lemmar; vi se det framztolla mot sina möjliga fiender en talr!k, förtriffligt organizerad arme, och inom sig, blomstrande finanser, en ständigt stigande industri, befordrad af jernvägar, som i alla rigningar gevomskära landet, och genom bandelstraktater, afslutna med de flesta makter, somt, hvad som ir ägnu mer, en nationalanda, slstrad och unerhållen af belåtenheten med sin ställning, som mer än armeer och flotior, betrygga rikets sjelfständighet och imponera på de makter, som gerna skulle vilja se den undergrifd. Hvad kan orsaken härtill vara? Svarei härpå igger i dessa Konungens ord vid öppnandst af Kamrarnes nuvarande session: lndets rättig eter och intressen äro de erda röttesnörena ör min politik; de hafva blifvit framställda och rårdade med den sorgfällighet, som deras vigt räfver, och skola blifva försvarade med ihärKR TT of 4 JM FF