Aftonbladet – 7 december 1838, sida 3

Röfvaren Lardeyret. En man med detta namn, också kad unde sitt tillnamn Charaveni, har genom sina djorfva till grepp och våldsamheter lik em annan Fra Disvolo e lång tid gjort eig ryktbar i Fraoska departemsnatarn: Vevcluso och Bassor-Alpos, tills det omvider lyckat: gansdarmeri-löjtsanton de Kiuret, som kände bhomor rån ådexa tiden hanvar väirdshusvärd, att arrestera ho. nom. Men dömdes först till tvångesrbato i Kowlon vi veta ej för hvilket brott; och snsågs för om blant de froktmsvärdaste af iängerne derstädes. Sedan bar lyckets rymma, mördade ban af hägÅnd en gviana, hvsre vittnacmål rerdeles bidregit till henvs fätlsude, Dömd till dödens in contumaciam för dstta mord, säkte han en tillflykt i bergstrakten vid Loberon. Här begick hem på lång tid inga våldsamheter, utin nöj sig med ett, när bungern tveng honom dartill, begi mat i onsteka bondgårdar. Som han var värnad med böres och pietolsr, sforde landtfolket, gom för öfrcipt härstädee är gsmaka pästfritt, inga invändningar mot hved han foördrsde; de vänjde sig till och med vid hans besök ovh augåtvo konem icko, af fruktan för hans hämnd, Snart sällsde sig7tkväl andra förrymda tånger till henom, och dessts bohof och snålhet måste tillfradsetöllas, Landtbus och postvignar plundrades, och Lardeyret blef eiterhand chof iör ett fullständigt räfvarband. UÖasktidt de våldsemhater hen bsgick, och hvflka i synnerhet voro ovanliga i dessa trekter, hvarest ärlighetex och den offentliga säkarheton eljest äro eh allmänne, 8it man oj pligar stäirga dörrarna ennat är med en klinks, blef han eldrig allvareamt förföljä. sjolfav gensdirmeriot gtorte ingenting för att fånga honom, emedan de väl visste, ett tungt kavallsri oj ver användbardt i denna akogeoch bergstrakt, och suteriteterne gjorda irtot afseende på tidningarnes uoppwaninger att skicka infanteri på jagt efter honom. Då ken likväl slutligen börjete pluadra flere postraguar och sålunda äfvem de handlande repido högt öfvor Styrelseae eftarlåtenhet, miste man vidtaga strävgere itgärder, som äfven hade önskad framgång. Sedan chofen blifvit tillfångatagen, är dot troligt, att bendet också uppläser sig, Lardeyrst ekall för öfrigt icke vara en varlig misadådere, utan någonting likt romanernae röfvåre, en man, med mod, förelagenhet och en viss ädelhet i vppföreamdet, Blott de förmögnere fruktade horom; landtfolkot deremot beklagede sig icko öfrer honom. En deg hade han fordret matat em bondhustru. Honnes son homkom oförmodedt, osh då han fick höra, ett dan beryktade Charavsni ver der, smög han sig bakow henom och keetede sig öfver hans bössa, som him stälit ett stycka ifrån sig. Charavani såg likväl detta, fattade en pistol, och tveng den ungas mannen ait släppa aitt byta, likväl utan att sedormera göra honom någonting ondt oller enc någon förehbråolse, och ssdan voglingen ställt bössan tillnaka på sin plats, fortsatta rötvaren ein måltid så lugz, sem om ingenting förefallit. Siaa vapon har ban aldrig begagnat till annur, än att skräma folk med; 2jolfra hans hämnd inskränkto sig till ott enda föremål, och han berickoe en gång hämnets på on bonde, tom öfverraskade och fängsiade sa at hans kararator.