Aftonbladet – 6 december 1838, sida 2

(RAR. I Hvad är en 7esa? Maånne en historia om de genomresta länderna? Ena dylik kan mar dock Jalå upp i hvarje kompendium och resenärem, gör i sådant fall intet annat än öfversätter eller j sammandrager underrättelser, som förut äre tiili gingliga. — Månne en tepografi? En dylik träffar lösaren mångenstädes, så snart fråga är jom ett ofia besökt land, såsom t. ex. Iialien, Imedlertid kan härur myeket interesse framlicI kas, ifall resenären är en genoialiskt observeranIde maa. Lika litet häruti, som i fråga om ER Italiens cociala belägenhet, hifva vi imedlertid funnit några nya utsigter för oss öppnade a!förevarsnde arbete, Det ömdöme, som förf. pag. 1333 fäller om Neapolitanerna, är alltför afgörande och lättsinmigt och dessutom afskrifvet ur , hundrade andra resande. Annu mindre eget lär (pag. 433) pratet om konstitutioner; det igenficnes (för att ej gå längre) i Minerva, Cerröspondenten, Samlaren och dylika politiei på hvar sida. — I geelogiskt ändamål har Hr A. Vicke varit ute, ehutu här och der vissa geeloI giska termer förekomma. ltistiskt. De, som genorfarit Italien i dezna lafsigt, äro redan ett tusen oeh trex; och någonting alldeles utomordentligt äger man således jatt fordra af em ry resande, som far för att Iskrifva. Detta har Hr A. också presterat, I nermligen en ny katalog öfver teflorna i Italiens I gallerier, kyckor och kloster, och, hvad interjessantest är, en catalogue raisonnen, Konstnärer må afgöra, huru qvalificerad Hr A. visat : vara alt så cavalicrement affärda en Raphael, I I hvad ändamål har han då rest? Jo, i arem Correggio, en Palladio. Kanske bor i henom en sådan medfödd konstnatur; wi vilja ie ke derom yttra oss. Om lösaren skulle finna; sig något road af denna bimlasända artistiska! I follkomlighet, så vilja vi ieke störa hans nöje igenom några anmärkningar, i a Som man vet, är Hr A. enthusiast. Enthusiasmen är stående silv; och om jiogen men-! niska kan sannare sägas, än om Hr A., hvad, han på eit ställe i deana resa säger: nfivad man : jen gång i sitt Hf varit, det är man doekn. En, igång i sitt lif, d. v. s. från vaggan till dato, har hin vakt en något sjelfkär enthusiast; och: jdet är han, med Guds nåd, till sin hädanfärd. ; j Ett af de föremål för hans entbusiasm, dem vi, redan könna, är romareverk, och deras eviga; fasthet eller i slimänhet de gamla folkens för i reträce framför nutiden. I Rom och det öfriv ga Iialien finnas några den gamla byggnadskoni stens qvarlefvor, hvaröfver vissa bålstora dilettanter gemenligen falia i en bålstor hänryckning. :! I Något sådant kan icke nutiden frambringa, tro ide; och de tro så, emedan de en gång trott: iså, Imedlertid förefaller det oss alltid, som ! iom någonting skulle fattas dem, hvilka icke förmå uppskatta något annat än en tid, en bildning, ett folk. Detta blir då vanligen en för fluten tid, ett utdödt folk, Lättare är naturligt-! i vis uppskattningen af det, som är afslutadt, af! det, hvars både början, utveekling och upplösing man har för ögonen. Något mera omdöi mesförmåga fordras, för att rättvist bedöms, hvad som ännu är i görningen. Hos det för flutea har redan ur vår åsyn försvunnit mån-:! gen småsak, som skulle hafva förargat oss, om! I vi gett den; hos det närvarande fisnes mycket: stort och ädelt, som flyr oss, just för det att! vi hafva det under ögenen. Tusende halva re-: den uppfattat ech beskrifvit forntiden; men de: hafva sott henne i massa, sisom allting ses på a afstånd; detaljerne, de små stötande bagateller ne försvinna för ögat. Dessa uppfatteingar, dessa beskrifnin gar studera vi sedan, allt ifrån prima i sko olanz men i vår egen tid se vi dunND kelt, förvirradt, emedan hon omger oss, invef-: var oss, likesom qväfver oss. Då vi se dagens E händelser jaga hvarandra ormskring oss, så kunS na vi endast med yttersta svårighet fastihålla den : tanken, att detta virrvarr, är en historia, den rt historia nemligen, som göres, och som vira! barnabarn först skola fatia såsom sådan, Den I mannen, sem förklarade vår tid lumpen, vårt q slägte försämradt, emedan khan ieke kunde fås några rakknifvar, som beto, han var en narr; I men sådana narrar äro legio, om än föremålen s a I ) I förevarande resa, äfven som i Dagligt f Allehanda, har detta ganska bibliska ord komn