Aftonbladet – 29 november 1838, sida 2

eppare, som vanligen pligade föra torf utföre römmen till Holland. Denna gång var torflaan lagd så, att inunder densamma fznns ett lit. Der gömde sig De Geer med omvårdnad ch aknatan fördes utföre Maaströmmen. De panska väktarne lemnade henne fri väg. Ändigen uiropade skepparen: Nu äro vii Hollaud,. Jå trädde gamle Ludvig De Geer med hustru, arn cch tjenare fram, under den fria himlen eh i det fris landet, hvarpå alla genast med öjda knän tackade Gud för räddningen. 8Selermera bosatte sig De Geeri Amsterdam, nedade i enlighet med Holländarnes republiksnska änkesätt sitt acelskap samt idkade bankrörelse. Dennes son, den ifrågavarande Ludvig De Geer, varj född 1587 och således Lbbtt nio år, sär han deltog uti ofvarnämnde flykt. Det hemighetsfulla, men högtidliga uppträdet, jemte faårens brinnande nit och sjelfuppofking, gjorde på sonen ett intryck, som varade för lifstiden. Kärlek till simvetsfrihet jemte innerlig gudsfruktan blef ett hufvuddrag uti hans lefoad. Ludvig De Geer följde fadrens yrke och brsgte sia förmögenhet till ovanlig höjd. Då Gustet Adolf år 1617 uppiog ett siort lån, var De Geer en af de betydligagte delägarne deri. Detia var bö jan af hans förbiudelse med Sverige.fHan fick då höra omtalas, huru i eämnde land fuones ymnig tillgång på malm, skog och vattenfall; men att jerniörädlingen genom brist på medel och erfarenhet vore försummad. Redan från barndomen hade De Geer kärlek för dessa yrken; emedan hans far i Wallonska landet ägt och med fördel drifvit åtskillige janverk. De Geer föll derföre på den tanken ait genom uppdrifvande af Svenska jerneis förädling och afsättning bidraga till både sin och landets förkofran. Skrifiligen bad han sin i Sverige varande landsman, Wilhelm De Besche, gifva förslag på något krozans jernbruk, som De Gser kunde med fördel köpa och förbättra. Denne föreslog Finspång, ett då för tiden obetydligt verks De Geer fattade genast sitt beslut. Vilkoren bestämdes. De Geer hade af koruvgen en beItydlig fordram, löpande med:20 proeent, en då för tiden hvarken olaglig eller ovanlig räntefot. II pant för depna sin skuld öfverlät konungen IFinspong samt kronans rätt af Finspongs lär, hvilket bestod af sju närmast liggande socknar, Ten nejd då för tiden föga uppodlad, och hvarken för enskilda eller för det allminra af nåI gon serdeles ryta. År 1618 öfverlemnades verket åt De Geers ombud, förenämnde De Bescbke. Från denna stund började för nejden eit nytt tidehvsrf. Inom kort uppfördes vid Finspång ena nu förbättrad masugn, tolf förbättrade härdar, en stålhar mare, ett styckgjuteri med trenne borrvindar. Skyllbergs breuk inrättades till stångjernssmide. Jernverken i Godegård fördubblade, och bland allmogen i dervarande ofruktbara nejd infördes det Liitiebsha handsmidet af söm, spik och hästskor. Bönderna ansågo i början det trägna arbetet som slafveri; men sedan som en pyttig binäring, hvilken ofta i ER skaffade dem ett eljest saknadt bröd. På alla dessa ställen använde De Geer förbättrade tillverkningssätt, mest derigenom, att hap dtiskiekade en mängd Waelloner, hvilka gerna flydde från sitt af katoliker tvingade fädernesland och medförde större erfarenhet och vana vid j:rnets behandling. Från De Gecrs verk spridde sig de nya uppficningarne till kringliggande bruk. Oiverallt ökades, ja mångdubblades tiliverkningen. Orten fick nytt lif. Riklig arbetsförtjenst spridde välmåga, handel och rörelse. Såsom en serskild följd häraf beslöt regeringen att till ortens lättnad enlögga staden Askersund. Det skedde 1640. Men till förädlipg och afsättning af den sålunda frambragta verumängden behöfde De Geer en psessande stapelstad. Härtill utsågs Norrköping. Platsen var lyckligt vald. Den hade på Bråviken fri segelled ut åt Östersjön och verldshafvet; på Motala ström båtled till det inre af landet; inom sjelfva staden många och starka iorssar för asläsgande af vattenverk. och slut