Aftonbladet – 28 november 1838, sida 1

UTRIKES. JVallachiet. Om det behöfdes något annat exempel än Palens, för att visa, huru Ryssland uppfattar det konstitutionella systemet, så skulle dess framfart i Wallsehiet, beskrifven i nedansiående bref från Bucharest af d. 15 i förra månaden, lemna ett dylikt. Konstitutionella stater kunna I deri, såsom i en spegel skåda, hvad öde, som skuile vänta dem i samma stund, de lemnade denna makt något inflytande i sina angelägenheter. Brefvet lyder sålunda: ) Fastän den orientaliska frågan för närvarande blifvit lifsfrågan för den Europeiska politiken, ser man dock med förvåning England och I Frankrike förblifva overksamma vid de vigtiga händelser, hvilka sedan ett år föregå i furstendömena Wallaehiet och Moldau, händelser, hvilka undergräfva dessa furstendömens politiska existens och lemna dem till rof åt en främmande makt. Sedan lävgre tid tillbaka har Europas uppmärksamhet blifvit rigtad på den rol, Ryssland spelar i Moldau och Wallaehiet. Under loppet af ett sekel hafva sex krig med Turkiet medtagit dessa furstevdömevs befolkning oeh gjort hvarje lyftning i eivilisation och industri omöjlig; och likväl intog Ryssland i hvarje fredsslut visse stipuletioner, hvilka ansågos nödvändiga för upprätthållande af furstendömenas oafhängighet och välfärd. Med hvilken omsorg har ej Ryssland i fördragen i Akjermann ocb Adrianopel gilfvit bevis derpå! Och Europa har också litit bedrsga sig deraf. Den enkla berättelsen om de händelser, hvilka ögt rum innevarande år, skall visa, huru myeket dessa stipulationer hatva att beiyda. Man har högljudt förkuonst såsom en välgerniog, stt furstendomena fått ett reglemente eller författning, hvarigenom invånarne blifvit skyddade emot hvarje godtyeke oehi en borgen dem gifven emot de regerendes maktmissbruk. Denna författning gaf natienen rättighet alt välja en furste; men Ryssland tillintetgjorde straxt i början bufvudvilkoret för denna författning, derigencm att denna makt gaf Wallacherne en furste, den de icke sjelfve skulle bafra valt. — Likväl hade författvivgen sedan 5 år varit promulgerad; den måste följaktligen tjena den Jagstiftande oeh verkställanze makten ull rättesnöre för deras handlingar, tilldess Ryssland förlidet år föreslog ett tillägg till reglementet, hvilket tillägg gjorde verkligheten af hela författningen illusorisk. I kraft sf detia tillägg kunde generalförsamlingen (så kallas den lagsuftarde maxteu) icke fatta något beslut eller anställa omröstning öfrer någon reform, wan att förut hafva inhemtat och erhållit bifsil dertill af de beskyddsnde hofven i S:t Petersburg och Konstantinopel. På detta sätt vjorde Ryssland denna församling tili en blow skuggbild och förbehöll sig rättigheten att kontrollera dess verksamhet. Majoriteten inom geveralförsamlingen förkastade denna obilliga ä fordran och åberopade de med Ottomanniska Porten slutna fördrag, genom hvilka denna makt afsagt sig alla anspråk på att blanda sig i förvaltnings-aangelägenheterna. Hospodaren ivargs