Aftonbladet – 27 november 1838, sida 3

medEsitt deltsgande hjolpa oss ett bekämpa dem. Samma tombet har ännu föresvälvat mig, kangkte i ännu högre grad, ty dea vaxer med åren. Linge sträfvade jag att afkssta dessa tyngder från rin själ, slutligen lyckades det, och j:g fasn lugaet inom mitt e:et bröst och i de skattar, som veteusksp och konst erbiida oss, Nu är jag lycklig; fare år tillbragte jag i sällskap med forstidons och autidens visoj toras mästervark iedde mig på djupare botrekteltor, och jag faun mitt mål i liivet, hva:till jeg nu rasilöst sträfvir, att med andans svärd ofter mina ringa kraiter kämpa för mina modmexniskors upplysnisg. Gör du på sarsma sätt. Lef endart med dessa mäktga 20lles, 20m kunna bila da dia själ, och en högre iaifvilse skall även visa dig ditt mål hör i seridoea. Och beböfvir du några rådgifvaro, hjelpeare eller tröstare, så vänd ig till mig, som känner ciaa egoaskapor, så väl hjortats som förstkudst:. Ja, lita pR mign, I detsamma kastada måävan sitt skimmer öiver deras rörda anisten och tände i dere: iore en motbild mot Gotta behagliga haifdunkol, sam, etum endst natt, sveper tingen i ett färtrollanda bländvork, som atucdom väcker mer förtjusrisg ösa det lifvande solskenet, Och de tryckts hvarendras händer lät tvea. po fodor, som sammanblandz sina vågor för att mod gemonsemma krafter tretsa veridshifvet. Jan tortför Butier lugat, sreiigiowov, vetenskapen och konsten äro våra trogagsta vianer i lifvet, Or vi rätt förotå atv värdera dem, Fröjder och sorger, njuningar och lidelzer; allt förlorar Gå sin betydelse. Ju Mera vira tanker lyftes mot höjden, desto lägre sju ä ka do jordiska tiogan inuntder oss.