Aftonbladet – 27 november 1838, sida 1

Det har sedan några dagar i hufvmdstaden, klagats öfver en nästan total hungersnöd på nyheter och ämnen för konversationen, såväl från den yttre som inre poliiiken. Lyckligtvis bar en annons i går och i dag i Stockholms Dagblad oeh Dagligt Allebanda åtminstone för några ögonbliek afhjelpt denna brist. Man finner der nsamligen en kungörelse utfärdad på Bokhandelssocietetens vägaarn oeh underteek. nad af Hr Joh. Carl Hedbom, att den i bokhandein till salu noonserade planch, med ua derskrift sabrez la canaille, är derifrån till ut Öfvaren återlemnad och töljaktligen icke mer f ER att köpa. so mm TF READ ETS —— rv. Häraf erfar man åtskilligt nytt, nemligen 1: alt det enligt annonsen i Stockbolm skall fianas en bokhandels-societet, hvilken i sjelfva verket ieke existerar på annat sätt, än om em bokhandlare bjuder de öfriga till sig, då det visserligen för tilfället blir antingen en middagss eller afton societet af bokhandlare, och 2:0o AW Hr Job. Carl Hedbom för ögonblieket är dem na soeiiets ordförande, d. v. s. förmodligen va-j rit värd, då beslutet fattades, eftersom det ut färdats i hans namn. För öfrigt bör nsociteeter genom sitt ifråge— varande beslut, som i psrenthes sagd!, lärer blifvit fottadt på vissa bevekliga föreställningar, sedan större delen af uppl:gan redan ver utsåld, förmodligen icke obetydligt befordra afsättvingen af de öfriga exemplaren på enskilda händer, så alt man sästen skulle kunna tro alltsammans vara en fin tillställning af utgifvaren sjelf, om det icke förut vore kändt, att åtskils liga bemödanden redan fire utgifvandet skett, för, att förmå honom att suparimera hela upplagan. Ibland anrat, som ryktet i detta hänseende har att förtälja, är att ban skall varit uppkallad till Hr t. f. ÖfverStåähållaren Möllerbjelmg som på något sätt hade ifrån stentryckerier fått på förband reda på plsnehens innehöll och säges hafva frågat artisten, hvad hans mening dermed vore; om han icke antåge äfventyrligt at publicera något sådant m. m., men hvsrpå ar tisten ieke skulle hafva ansett sig behöfvs lempa nigot svar, i den tankar, att tryckirihetem och de fria kovsterra icke sortera under Hr OfverStåtbållarens d-partement. d För Läsare i lsudsorten, som af allt detta ufan ivifvel fiana sia nyfikenht retad att få veta, hvad den ifrågavarande plaochen består af, må nämnas, alt den föreställer en man, som, klädd i syrtut och em öfver ansigtet neddragen slät trekantig hatt, rider på en gusghäst, sådan som barn pyttje, samt förskräckt ö:ver smällen af en kork, som springer ur ena på bordet stående champagnebutelj, sticker framför sig med eo värja och utropar de ord, hvilka utgöra inskriften på placchen. Härui består denna förfärliga rit. nivg, af hvilken man nu gör sig all möda av gifva en historisk eelebiitct.